Det har både varit en bra helg men också en jobbig! Att folk kan vara så själviska och så rent ut sagt korkade trodde jag inte! Kontakten är iaf bruten och jag tvivlar starkt på att den någonsing kommer bli densamma igen!
Det jobbiga är ju att vi har gemensamma vänner, vänner som vill kunna umgås alla tillsammans i ett rum, men jag undrar om det kommer bli så igen! Har helt tappat tron om att denna människa kommer kunna ens få min respekt igen!
Under gårdagen var jag och fikade med bland annat min bästa vän samt några jag inte träffat sen studenten, vilket är mer än 1,5 år sen! Ändå kändes det lika bra att sitta och bara tjöta med dom! Saknat dessa människor och vi kom in på vissa personer men det var skönt att få ge sin egna version av det! Skönt att vissa faktiskt vuxit upp och mognat!
Jag fick en hel del respons från många igår på facebook där många skrev deras stöd till mig och det känns så fantastiskt skönt att höra! Jag har mer vänner än vad jag ibland tror, men bara en bästa vän!
Du vet vem du är <3
"Live your life as you were a free bird, nothing can catch you and nothing should hold you down! Spread your wings and fly away!"
söndag 29 januari 2012
måndag 23 januari 2012
Sår som aldrig läker!
Jag lever gör jag, ibland är det på håret till att viljan ibland sviker en.
Det var en otroligt tuff dag idag på jobbet, då jag inte sovit bra inatt, vridit och vänt
på mig och inte kunnat slappna av helt.
Ständigt blir jag påmind om farfar och att det faktiskt gått hela 3 månader sen hans död.
Och det verkar som om detta blödande sår aldrig kommer att bli läkt igen.
Även om det bara gått 3 månader, så har det gått otroligt sakta. Det känns fortfarande
som igår när jag bevittnade när min pappa fick vara med och sakta sänka ner farfars kist
i jorden och aldrig bli sedd igen. Det var min livs första begravning och den var otroligt vacker. Otroligt jobbig, men så vackert.
Som det känns just nu, så är inget helt säkert.
Varken jobbet, framtiden eller ens det "läkande" såret jag har i mitt hjärta.
Varje dag i min ensamhet, rinner tårarna nerför kinderna.
Älskade farfar - om du bara kunde ana hur saknad du är.
<3
Det var en otroligt tuff dag idag på jobbet, då jag inte sovit bra inatt, vridit och vänt
på mig och inte kunnat slappna av helt.
Ständigt blir jag påmind om farfar och att det faktiskt gått hela 3 månader sen hans död.
Och det verkar som om detta blödande sår aldrig kommer att bli läkt igen.
Även om det bara gått 3 månader, så har det gått otroligt sakta. Det känns fortfarande
som igår när jag bevittnade när min pappa fick vara med och sakta sänka ner farfars kist
i jorden och aldrig bli sedd igen. Det var min livs första begravning och den var otroligt vacker. Otroligt jobbig, men så vackert.
Som det känns just nu, så är inget helt säkert.
Varken jobbet, framtiden eller ens det "läkande" såret jag har i mitt hjärta.
Varje dag i min ensamhet, rinner tårarna nerför kinderna.
Älskade farfar - om du bara kunde ana hur saknad du är.
<3
söndag 8 januari 2012
lördag 7 januari 2012
fredag 6 januari 2012
Skål för mina föräldrar!!
Jag ska berätta om 2 personer, som står mig väldigt nära och jag vill tacka dom, genom detta inlägget.
Det är ändå tack vare dessa 2 personer jag står här idag - och är den jag är idag.
Jag känner 2 otroliga människor i mitt liv. Oavsett hur dom mår, så går vi andra före. Mår vi dåligt så finns dom där. Dom skjuter undan sina problem så att vi andra får dela med oss, gråta en skvätt, skrika eller helt enkelt bara skratta åt eländet. Enligt dessa 2 människor, är de närmsta viktigare än de själva.
Dessa 2 människor har fått så jävla mycket skit av samhället och av folk att dom snart har skit ändå upp till halsen om inte mer. Ändå så lyckas de hålla huvudet högt. Dom är stolta över vad dom HAR inte vad de kunde haft. De uppskattar allt och alla dom har omkring sig och är glad för varje dag dom får.
Istället för att klaga på att inte kunna äta oxfilé varje fredag som dom en gång i tiden kunde, så är dom glada om dom ens har råd att göra en gryta.
2 personer som fått mig att inse att kärlek är viktigast i livet. Inte pengar och inte statusen du har i samhället.
För mig är dessa 2 personer mina hjältar och jag vore vilse utan dom.
Dom har lärt mig rätt och fel och dom har låtit mig växa med MINA egna misstag inte deras. De har berättat hur dom har gått tillväga när de var i min ålder och stod inför samma beslut.
Att jag lärt mig så mycket av dessa personer är något jag för några år sen skulle ha förnekat men idag är jag stolt över det.
Dom kämpar för varje dag, för att leva - leva lyckliga.
Jag är den stoltaste dottern i hela världen.
Jag älskar och respekterar mina föräldrar och värderar dom otroligt högt.
För dom skulle jag gå igenom eld och vatten för att få spendera tid med dom.
Jag vill tacka mina älskade föräldrar, Dan och Åsa Schelin,
för allt ni gjort för mig och som ni fortfarande gör.
Förlåt om jag tagit er för givet tidigare men tro mig när jag säger detta;
Ni är 2 av mina 3 hjältar.
TACK för att just NI är mina föräldrar, ni kan vara stolta över er själva
och gå med huvudet HÖGT, för allt ni gör för oss barn är helt otroligt.
Jag älskar er och önskar jag kunde hjälpa till mer än jag kan!
Puss och kram på er och skål! <3
Det är ändå tack vare dessa 2 personer jag står här idag - och är den jag är idag.
Jag känner 2 otroliga människor i mitt liv. Oavsett hur dom mår, så går vi andra före. Mår vi dåligt så finns dom där. Dom skjuter undan sina problem så att vi andra får dela med oss, gråta en skvätt, skrika eller helt enkelt bara skratta åt eländet. Enligt dessa 2 människor, är de närmsta viktigare än de själva.
Dessa 2 människor har fått så jävla mycket skit av samhället och av folk att dom snart har skit ändå upp till halsen om inte mer. Ändå så lyckas de hålla huvudet högt. Dom är stolta över vad dom HAR inte vad de kunde haft. De uppskattar allt och alla dom har omkring sig och är glad för varje dag dom får.
Istället för att klaga på att inte kunna äta oxfilé varje fredag som dom en gång i tiden kunde, så är dom glada om dom ens har råd att göra en gryta.
2 personer som fått mig att inse att kärlek är viktigast i livet. Inte pengar och inte statusen du har i samhället.
För mig är dessa 2 personer mina hjältar och jag vore vilse utan dom.
Dom har lärt mig rätt och fel och dom har låtit mig växa med MINA egna misstag inte deras. De har berättat hur dom har gått tillväga när de var i min ålder och stod inför samma beslut.
Att jag lärt mig så mycket av dessa personer är något jag för några år sen skulle ha förnekat men idag är jag stolt över det.
Dom kämpar för varje dag, för att leva - leva lyckliga.
Jag är den stoltaste dottern i hela världen.
Jag älskar och respekterar mina föräldrar och värderar dom otroligt högt.
För dom skulle jag gå igenom eld och vatten för att få spendera tid med dom.
Jag vill tacka mina älskade föräldrar, Dan och Åsa Schelin,
för allt ni gjort för mig och som ni fortfarande gör.
Förlåt om jag tagit er för givet tidigare men tro mig när jag säger detta;
Ni är 2 av mina 3 hjältar.
TACK för att just NI är mina föräldrar, ni kan vara stolta över er själva
och gå med huvudet HÖGT, för allt ni gör för oss barn är helt otroligt.
Jag älskar er och önskar jag kunde hjälpa till mer än jag kan!
Puss och kram på er och skål! <3