Ett glamoröst liv - småbarnsförälder del 3!

Idag har jag och Vincent städat iordning här hemma, tvättat och även varit iväg och handlat inför kvällens fredagsmys innan hans pappa kommer hem och vi drar till gymmet! Ikväll blir det en god ryggbiff, med tzatziki, grönsaker och egengjord krämig potatisgratäng! :D och självklart proteinglass till efterrätt 😊😊

På tal om gymmet och livet som förälder!

Folk tror verkligen att de har rätten att säga vad de vill om hur man lever sitt liv och vad man ger sina barn för bild över vad som är "normalt". 

Ända sen min graviditet så har de som känt mig, längtat tillbaka till styrketräningen då alla vet att jag lever för den. Jag älskar den för att jag känner mig stark och självsäker, jag älskar att se resultaten av att musklerna definieras och fettprocenten minskar. 

Ända sen graviditeten har jag också fått ta kommentarer om att jag sänder ut signaler till mina framtida barn, att man måste vara träningsnarkoman (har blivit kallad detta också ett antal gånger), folk som säger att jag är självisk som kommer se till att träningen blir en prioritering i mitt liv (tydligen så är jag en sämre mamma för att jag tar några timmar i veckan för att se till att jag kanske lever längre för mina barns skull) och att jag dessutom medvetet tydligen försöker få andra mammor som inte vill/kan/orkar träna att känna sig som sämre mammor.

Men idag fick vi en så fin kommentar av 2 grabbar på gymmet. Vi fick kommentaren att vi är sjukt bra förebilder för Vincent! För att vi redan nu introducerar gym för honom, att han ska växa upp med att träning (oavsett vilken form) är bra för en och bör vara en del av livet :)

Detta gjorde så min dag!
Nu är det dags för familjemys framför tvn med proteinglass efter ennriktig God middag :)

Godkväll vänner! 

Det glamorösa livet som småbarnsförälder!

Igår blev Vincent hela 7 veckor! Känslan av att tiden har gått fort finns där, men samtidigt så känns det som om han alltid varit här hos oss!! Mycket sk känsla då jag verkligen inte har en aning om hur livet såg ut innan! 

Livet som småbarnsförälder är absolut kanske inte det lättaste här i livet, det kan jag medge. Känslan av att vara otillräcklig när ens barn skriker för glatta livet och man undrar varför och man gör allt för att göra det bra...den känslan är inte rolig! Som tur är....så tystnar tillslut detta lilla knytet, kikar rätt på dig med sina stora, rödgråtna ögon och ler. Då känner man sig lycklig! Ännu lyckligare blir man när man hör hur det brakar till i lillens blöja och han skiter ner hela sig och dig! Men du blir så glad,  för han har tystnat och du vet varför han skrek :D så ja....att bli så jävla nöjd av att en annan människa kan skita, det trodde jag aldrig att jag skulle bli! 

En del har frågat mig vad jag tycker är jobbigast än så länge med att vara småbarnsförälder....
En fråga jag är så jävla trött på! För ärligt talat, så än så länge finns det inget jag egentligen är trött på. Jag har varit mamma i 7 veckor, självklart är jag trött, jag får anpassa hela mitt liv efter honom, det är sällan jag får äta en varm måltid, jag blir nerpissad/nerspydd/nerbajsad dagligen precis som de flesta föräldrar! Jag är inte unik på något sätt! Men jag känner att det ikte finns något att klaga över?!

Nu tänker nog de flesta "vänta du bara" och de vill gärna dela med sig av sina värsta historier de har och förvänta sig att man ska be om deras råd osv!
Det finns bara några få människor jag kommer att be om råd angående föräldraskap från! 
Det är min mamma, min svärmor och min syster Hoda! För jag vet att de har lyckats! 

Nähä, nu ska minsann jag och hundarna ligga i soffan, glo på tv och njuta av proteinglass innan det är dags att sova :) den lille sover sen en stund tillbaka efter att ha diskuterat en bra stund med tvbänken! Tror han vann diskussionen för bänken...den höll fasen tyst!

Godnatt vänner :)

Livet som småbarnsförälder!

En av de finaste stunderna i livet var verkligen när de la upp honom på mitt bröst.
Efter att ha slitit som ett jäkla djur, med värkar i ca 24 timmar innan han kom, med en fästman som stod bredvid under krystningsarbetet och verkade helt hjälplös och gjorde allt han kunde göra och säga för att få mig att orka.
Men den stunden när han helt plötsligt låg där på mitt bröst...och hur han tittade upp mot mig....med en blick som verkade säga:
"Och vem fan är du?"
Tills jag började prata med honom, då log han lite smått som om han kände igen mig.
Jag hörde hur Martin hela tiden sa hur stolt han var över mig samtidigt som barnmorskor hit och dit undersökte mig, sydde och tog hand om allt på "nedervåningen" medan vi bara kunde sitta där och titta på hans tillknycklade ansikte som såg så förvirrad ut.

Så liten, så perfekt. Så oskuld och så oförstörd.
Aldrig har känt en sådan stark kärlek till någon - så snabbt.

Vincent Karl Folke Jansson Schelin
2/8-2016 kl 01.22.

Trots att man numera lever med kronisk trötthet, känslan av att vara en levande Ica-kasse med bröstmjölk och hormoner som ännu spinner runt i kroppen så skulle jag aldrig byta ut mitt liv mot nåt i världen.

Den finaste lilla familjen har jag <3