Ångest...

En del av mitt liv - pojkvännen och
hunden Stina!

En del av mitt liv - Stina!

Ja ni läste rätt, jag har ångest. Över mitt nya jobb osv. Trivs så otroligt bra med alla arbetskamrater, har en underbar fadder, en helt fantastisk coach men jag har tappat viljan totalt. Insåg redan i mitt första samtal att jag vill ju inte jobba som säljare. Visste ju det från början men lyckan över att någon ville anställa mig tog övertaget. Bröt ihop totalt idag när jag insåg att detta var inget yrke jag ville jobba med. Känslan av att svika mina nära och kära. Pratade länge med mamma om det, att jag mest tog jobbet för att hon och pappa skulle kunna vara stolta över mig. Att min pojkvän skulle vara stolt över sin flickvän. Att mina syskon skulle kunna vara stolta och kunna säga: "Den tjejen där borta, det är min lillasyster!" utan att behöva skämmas för mig. Var så rädd att svika mina föräldrar genom att säga som det var och mamma verkade nästan själv börja gråta då hon sa att hon redan var stolt. Över alla sina 3 barn, alla kämpar och alla lyckas på sitt sätt.

Så troligen lär jag sluta på Sweacom då min magkänsla säger åt mig och för att mitt förnuft äntligen insett att jag är inte en tjej som klarar av ett sådant tryck, inte sådan stress. Tog inte ens 2 timmar av stress innan min astma satte igång. Tecken på att stressen och pressen är för hård.

Så ni som känner för det, får väldigt gärna höra er omkring ang jobb som inte är säljarjobb. Vore skönt om man kunde få något där man faktiskt får röra lite på sig! Lev väl så länge, på återseende! / C.schelin