Det gör ont!

Ja ni läste rätt. Det är många saker som gör ont i mig när jag tänker efter.

Det gör ont i mig att se mina föräldrar få ta så jävla mycket som dom får göra. Det gör ont i mig att veta att så pass mycket som de ställt upp för mig, så kan jag inte ställa upp alls lika mycket tillbaka. I julas köpte jag en lite dyrare parfym till min pappa och han tyckte det var för dyrt. Alla gånger jag fått det jag velat ha och bara varit nöjd med det, kanske inte ens sagt ett ordentligt tack. Det gör ont i mig angående hur mycket jag fått och troligen så lite jag gett tillbaka. Jag älskar mina föräldrar, men det smärtar mig angående att veta vad de går igenom och inte ens kunna hjälpa till.

Det gör ont i mig att veta vad min syster gått igenom i skolan, och att jag som lillasyster troligen gjorde den tiden svårare. Jag blev samtidigt rätt retad i skolan och visste hur jag skulle bära mig åt, för jag visste att hon hade det värre än mig. Det gör ont i mig att veta, att jag alltid tagit henne för givet, att jag oftast bara bett om saker och kanske inte alltid gjort saker i retur.

Det gör ont i mig att jag inte kan åka iväg och hälsa på min farfar för hans sjukdom blir allt värre och jag är rädd för framtiden över att hans minne tynar bort mer och mer, att han till slut inte kommer känna igen sin lilla Lina. Jag är rädd för sorgen och smärtan när den dagen väl kommer. Jag är rädd, för att känna den smärtan över att min farfar är borta för alltid.

Det gör ont i mig att oavsett hur jag än försöker så känner jag inte att jag förtjänar den underbara och älskande pojkvän jag har. Det gör ont i mig att inte kunna ge honom allt han vill ha, och lite till för att verkligen se honom lycklig.

Idag, gör det bara ont och tårarna tränger bara fram...