Varför jag jobbar inom vården?

Många har frågat mig just VARFÖR jag jobbar inom vården - och det finns inget egentligen enkelt svar till det.

Det finns många anledningar till varför jag vill jobba inom vården. Mycket har med min farfar att göra, när jag insåg att han verkligen behövde vård för sin alzheimers osv, när han fick bosättas på ett demensboende, då slog det till verkligen, detta vill jag jobba med. Jag vill att min farfar ska ha en bra omvårdnad och jag vill också att alla som söker vård, ska få en så bra omvårdnad som möjligt.

Alla tips jag får på jobbet suger jag åt mig, allt för att personen jag tar hand om, ska få den bästa omvårdnaden, allt för att få ett så "normalt" liv som möjligt. Det finns inga enkla vägar genom omvårdnaden, och ibland måste man verkligen ta en extra halvtimme med någon just för att det krävs vissa metoder som kanske inte behövs varje dag.

Självklart kommer det dagar där man inte känner för att gå till jobbet, men när jag väl är där, så njuter jag av tiden. Jag mår bra när jag går hem - jag har hjälpt en människa till det mest normala fysiska och psykiska liv som den kan få. Som jag sa innan, alla tips jag får det suger jag in. Jag jobbar så mycket som möjligt främst för att få mer erfarenhet. Många tror att jag gör det för pengar, men nej! Jag gör det erfarenhetens skull och för att kunna senare i livet säga: "Jag är ta mig fan en av de bästa undersköterskorna i världen!" Det kommer säkert ta lång tid, för det finns allt mycket att lära sig.

Just därför jag försöker ta så pass många timvik jag kan på olika ställen just för att kunna lära mig mer över hur andra arbetar och hur olika boenden är. Självklart inte bara inom äldrevården, får jag något inom funktionshinderomsorgen osv så tar jag det. Jag är som en svamp som vill suga åt sig mer och mer.

Att jobba på ett äldreboende, iaf ett demensboende är ett spännande jobb för mig. Många tänker nog "Ååh det enda du gör är att torka bajs!" Visst det köper jag, för det gör jag! Men jag gör också så pass mycket mer. Den ena dagen är aldrig den andra lik brukar en på jobbet säga, och det stämmer rejält. Man lär sig mycket om sig själv och om andra när man jobbar inom vården enligt mig.

Ju mer kunskap jag får, ju bättre blir jag och ju bättre omvårdnad kan jag ge.
Så jag vill tacka min farfar, för att han fick mig att inse varför jag ville bli en undersköterska tack vare hans alzheimers. Jag älskar dig farfar! Du är cool! ;)

På återseende!