tisdag 25 oktober 2011

25 oktober...

Jag vet inte längre. Jag vet inte längre hur jag ska formulera mig när jag talar, allt känns som om det låter fel.

Vem var min farfar? För mig var han en man som ville andra väl. Många tror att det handlade om hans tro, att det var för att han var kristen och för att det står i bibeln att behandla andra så som du själv vill bli behandlad, men så var det inte. Min farfar var en genomsnäll liten gubbe.

För mig var min farfar någon som levde för sina barn och deras familjer. Alla midsommarafton vi firat ihop, alla julafton, nyår osv. Han såg alltid till att det fanns kärlek till oss alla och ibland kändes det som om, han hjärta borde ha pajjat så mycket kärlek som han gav.

För mig var min farfar en stor man. Han hade jobbat nästan hela sitt liv, men under de 20 åren jag fick lära känna honom, så betydde familjen och släkten allra mest. Jag trodde absolut inte att det skulle bli såhär svårt när du skulle försvinna från oss. Men oavsett vad jag gör, så rinner tårarna.

Jag vill att du ska veta, att jag älskar dig. Förlåt att jag inte nyttjade tiden bättre, genom att hälsa på dig oftare. Jag var rädd att jag hade ramlat ur ditt minne. Men jag saknade dig, rejält! Och det gör jag nu också!

Jag älskar dig farfar, varje tår jag fäller, fäller jag för dig.
<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar