En hjälte har fått sin plats i himlen!

Älskade du. 20 oktober kommer förknippas med smärta och sorg. Men för mig är det också en lycklig dag. Du har äntligen fått sprida ut dina änglavingar, som den vackra ängel du är. Du får äntligen se ljuset och komma hem dit din själ länge har längtat till. Sjukdomar och demens och sorg finns inte i himlen! Din själ var trött inatt men verkade inte riktigt vilja släppa taget. Inte förrän jag sa att det är okej, släpp taget och bli lycklig! Och precis då, slutade du andas och dina ögon öppnades. Sen fanns du inte längre... Du berättade att döden är något vackert, och jag kan förstå vad du menar.

Du är inte längre dement eller sjuk. Du är nu en ängel, du är nu en stjärna i himlen som kommer lysa så klart, när vi väl behöver vägledning. Du kommer aldrig att lämna oss, det vet jag. Allt jag begär, älskade farfar. Är att du njuter av ditt nya liv. Att du är lycklig tills vi möts igen.

Det sista du sa till mig på boendet var;
"Vi ses snart igen, men inte än".
Det sa du med ett flin som om du var helt klar i huvudet. Och vet du farfar?
Vi ses snart igen, men inte riktigt än!

Vila i frid, älskade farfar.
1928.03.04 - 2011.10.20
Vi älskar dig!