Älskade farfar, varför försvann du?
Att det snart gått ett helt år är ofattbart och bara tanken ger mig panikångest.
Bilderna jag ser framför mig när du ligger i sjukhussängen och kämpar för ditt liv är det plågsammaste. Saknaden av dig gör inte saken bättre. Älskade farfar, varför försvann du? Varför känner jag inte av dig på samma sätt som förut?
Farfar, säg att det är en mardröm som jag snart ska vakna upp ifrån.
Vet inte hur mycket jag klarar mer av denna smärta och att vakna samma tidpunkt på natten som du gick bort. Är det du som väcker mig kanske?
Kom bara tillbaka....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar