7/10 - 2010

Jag är stolt över er - älskade mamma och pappa!

Jag ska berätta om 2 personer. Två personer som betyder något så otroligt mycket för mig. Personer, som alltid ställer upp för en - oavsett om vilket humör man är på, eller hur man än skäller på dom, även om det inte är dessa människor man är arg på. Det är två personer, som vill ge mig allt men inte kan. Två personer som vill se till att just MIN framtid är säkrad, fastän att dom inte kan göra det, för min framtid är MIN uppgift. Två personer, som vakat över mig sen jag såg för första gången. Som vakat över mig, när jag tog mina första steg, när jag sa mina första ord och som vakat över mig under min uppväxt. Två personer som aldrig tänker svika, oavsett vilka hårda ord jag skrikit på dom, oavsett vilka hårda ord jag än kan säga till dom.

Dom älskar mig oavsett vad. Dom är 2 personer som alltid kommer att kunna förlåta, som alltid kommer att kunna älska mig. Oavsett vad jag lyckas göra, så står dom vid MIN sida och skyddar mig mot det onda. Inga ord kan förklara för vad dom betyder för mig. Att uttrycka känslor irl (in real life) är något jag verkligen har svårt för. Men att någon kan betyda så mycket som dom gör, förstår jag inte. Jag har kanske inte världens bästa förhållande till dom, men jag vet ändå att dom är 2 personer som är jävligt starka. Dom har fått gå igenom en jävla massa skit och ändå står dom upp. Dom står upp som 2 starka träd, med fasta rötter i marken för att inte ramla omkull. Som 2 träd med massvis med grenar som ser till att ta emot dig om du någon gång skulle falla.

Gråten sitter i halsen, över att jag inte kan förklara för dessa två, så underbara människor vad dom betyder för mig. Gråten sitter i halsen för alla hårda ord jag gett dom. Gråten sitter också i halsen, för att jag aldrig kan få dessa ord osagda. Minnen finns, och minnen kan också svida. Men jag vet också att dom älskar mig, precis för att jag är jag. Dessa 2 människor har hjälpt till, till en stor del att forma mig till den människa jag är idag. Jag är en unik människa, precis som dom två.

Denna text är för mina så otroliga föräldrar, Dan och Åsa som jag ser upp till som tusan. Allt dom fått gå igenom, och dom står upp som dom gör. Jag hoppas att jag en dag, kan vara lika stark som dom är.
Tack för allt ni lärt mig, och allt som jag vet att ni gjort för mig, men som ung kanske inte alltid uppskattat.

Jag älskar verkligen er - och gråten sitter i halsen för att jag inte alltför ofta kanske visar det. Men ni betyder något - så otroligt för mig. Tack för att ni finns och tack för att just jag får vara en utav de 3 stolta barn ni har. Jag är stolt över er två, och det borde ni också vara!
All kärlek till er!

Eran alldeles egna och speciella lilla lill-fia!
/ Lina!