Jag tror att min första kärlek är den kärlek jag har nu. Jag tror inte på att det jag och Martin (mitt ex) hade var kärlek. Det var bara, en liten förälskelse då jag för mesta dels utav tiden vi var tillsammans mådde dåligt på grund utav han.
Så nu skriver jag om min första kärlek - Mattias Börjesson.
Har ni någongång känt att ni passar så bra med en person, att ni undrar varför det inte varit ni hela tiden? Att när ni ligger i hans famn så vill ni ligga så i all evighet? Så känns det med Mattias. Han får inte mig att känna mig mindre värd, han stöter definitivt inte på andra tjejer och han får mig alltid att somna med ett leende på läpparna, för att jag har en sån jäkla tur att det är just han jag lever med.
Han stöttar mig när det gäller jobb osv. Han stöttar mig igenom ALLT. Han är min andre halva och jag hoppas ärligt talat innerligt att det kommer vara vi i all evighet och lite till! jag kan utan tvekan säga att jag älskar honom av hela mitt hjärta och inte ångra alla skratt och tårar vi delat. Alla bråk har gjort oss starkare och gjort så vi står varandra mycket närmare nu.
Mattias Börjesson - det är dig jag vill leva med!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar