Drömmar!

Vissa stunder i min vardag har blivit till en rutin. Samma drömmar, lika verkliga som alltid.
Jag drömmer än hur jag sitter vid din sida, ser på när andetag efter andetag börjar att nå sitt slut.
Men i drömmen, tar dom aldrig slut.
Det känns som om jag återupplever samma natt som den natten du dog.

Det är många som fortsätter säga åt mig att lägga ner tjaffset om min farfars död, att jag borde gå vidare.
Visst, gå vidare, det gör jag! Ett sorgarbete tar en jäkla tid, speciellt om det är någon som stod en nära.
Min farfar, jag skulle nog ha kunnat göra allt för honom. Jag ville så gärna byta plats med honom i sängen, natten han dog. Allt för att han skulle få leva lite till. Så han skulle få se resten av världen som han aldrig hade upplevt! Jag skulle vilja ha honom kvar ett par år till så han kunde få leka med sina barnbarnsbarn! Kanske till och med fått se mig gifta mig.

Men nu får du inte det farfar. Du och din själ var på tok för trötta för det, och jag förstår det!
Det var ingen lätt sjukdom du hade. Men du sken alltid upp när du såg vem jag var och när du insåg att det faktiskt var jag som kom på besök!
Julen utan dig farfar, var helt outhärdlig.
Jag grät dagen innan julafton, jag grät hemma på julafton, ja jag grät till och med på jobbet.
Jag gråter nu och jag har gråtit tidigare. Som det känns just nu, kommer jag aldrig kunna släppa taget om din bortgång helt och hållet. Det är för jobbigt helt enkelt.
Jag vet att du är här och du gör saken så mycket lättare ibland.
Jag hör dig pyssla omkring i lägenheten, jag ser sig lyfta på gardinerna och när jag blir som mest vettskrämd så blir jag lugn lika snabbt igen! För jag vet att det är du.

Många skulle tycka att jag var löjlig som skrev allt detta, men det skit jag faktiskt fanken i!
Det är du som gör livet lättare att leva just nu!
Så tack farfar, för att du hjälpt mig genom denna dagen också!