I väntans tider...

I väntans tider är det oftast svårt. I väntan på att ens bästa vän ska bli bättre, i väntan på att en nära person till en ska gå vidare till evigheten osv. Både igår och idag har jag spenderat mycket tid på sjukhuset, då min bästa vän som är gravid i 7 månaden lider av havandeskapsförgiftning. Sist jag var på sjukhuset var ju när min älskade farfar dog och det känns verkligen i en när man går innanför dessa väggar, känner lukten och alla minnen kommer tillbaka. Igår var det exakt ett halvår sen han gick bort och det svider i mig ännu att han är borta. Speciellt när jag satt hela kvällen hos Hoda i sjukhuset. Medan jag stöttade henne så stöttade hon mig. Hon är bra, hon är den bästa vännen verkligen! Nu för kanske nån timma sen åkte jag hem så Hoda skulle kunna få sova lite, så jag åkte som sagt hem, har ätit lite nu och ska snart skicka iväg ett sms och fråga hur det går med henne, kommer nog åka dit ikväll också! Man känner sig så hjälplös när man inget kan göra och man vill bara att allt ska gå bra! Så nu blir det att sätta igång tv:n och bläddra igenom reklamen vi fick idag på posten! Have a nice saturday!