Som i en glasbubbla...

Det är en sådan dag idag där inget känns helt okej eller helt säkert. Det är en dag då alla känslor väller fram, bra som dåliga. Det är en sådan dag som gör att man tappar matlusten helt och hållet när känslorna kommer och man filosoferar över vad fan man gör med livet. Det är en sådan dag när jag vill skratta, jag vill vara glad men ändå är jag såhär jäkla nedstämd och gråter. Hur kroppen och huvet faktiskt fungerar är ju faktiskt helt fenomenalt för jag förstår inte ett skit om hur det fungerar.... vill gömma mig under täcket och inte titta fram förrän den större delen av min ångest försvunnit....även om det kan ta lååång tid. Samtidigt som jag vill vara pigg och taggad för morgondagens träning och arbetsintervju! Men frågan är.... ..hur fan tar man sig ur dessa bubblor när inget känns värt att kämpa för?!