För snart 4 år sen gick jag igenom exakt samma sak som nu! Jag trodde att om jag en gång gått igenom dessa känslor, så blir inte nästa gång lika jobbigt. Då vet jag hur jag ska hantera det. Men så enkelt är inte livet! Igår den 4 augusti 2011, 15:45 somnade Dacke in för sista gången i sitt liv. Jag satt på jobbet och räknade ner sekunderna samtidigt som tårarna bara rann.
Under nattens gång kunde jag inte sova någonting, allt jag såg när jag blundade var Dacke och Bamse som satt bredvid mig och puffade med nosen på min hand! Det känns så konstigt att efter 14 år, så kan ett liv försvinna så snabbt. Enligt mamma tog det bara ett par sekunder sen var han borta. Det kommer bli riktigt jobbigt nu ett bra tag framöver och saknaden kommer aldrig att försvinna. Det blir bara lättare för varje dag som går att hantera känslorna, men just nu tar känslorna överstyr!
Trots min sömnbrist inatt så åkte jag till jobbet klockan 06.40 och jobbade mina 6 timmar, sen hem igen och för att gråta hela dagen! Har lyckats sova en halvtimme här hemma innan gråten satt igång igen! Har pratat med mamma nu idag om Dacke, det hjälper att prata om det, jag känner att det är okej att gråta när jag pratar med henne! Veterinären hade varit helt fantastisk sa hon, tända ljus och en filt på golvet. Hon hade varit så snäll vid Dacke!
Jag vet att många känner "det är bara ett husdjur" men då har ni aldrig haft ett husdjur. Hunden är min bästa vän, jag förstår mig på dom och dom förstår sig på mig! Jag har ett speciellt band till alla hundar i min närhet! En hund för mig är den bästa vännen någonsin, ingen i världen kan ersätta varken Bamse, Dacke eller Balou, Freja och Stina! Det är dom som gör så att jag ler i svåra stunder. Stina till exempel var hela natten hos mig och puffade med sin lilla nos och gjorde kullebyttor som om hon sa; "Kolla matte vad jag gör, snälla skratta lite nu!" Och när inte det hjälpte så la hon sig tätt intill mig och slickade upp mina tårar!
Som ni hör, hundarna förstår mig och jag förstår dom! Det är svårt att förklara, men jaa. Känslorna och tomheten tar verkligen över!
Vila i frid älskade Dacke, hälsa gott till Bamse, hälsa på oss ofta! Vi ska se till att ha köttbullar hemma till er ankomst! Vi älskar er båda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar