När ingen annan hör....

När jag är helt själv kommer du fram. Du ropar på mig utan att egentligen säga något meningsfullt.
När ingen annan hör, hör jag dig ropa.
När ingen annan är omkring mig, gör du dig sedd.

             --------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag både längtar och inte längtar till den 17:e Januari, då jag ska på möte med min chef. Då jag ska få reda på om jag får fortsätta eller inte. Mina arbetskamrater är alla nöjda med mig, säger dom! Men tack vare f*ttiga (ursäkta ordvalet) Kärrhöken på Råslätt så vågar jag ibland inte lita på dom! Dom på Råslätt sa exakt samma sak, jag frågade ständigt om jag måste bli bättre på något och dom sa helt enkelt att dom lätt skulle vilja ha mig som fastanställd! Men, dom sa en helt annan sak till min chef. Dom sa helt enkelt saker som inte ens är SANNA vilket jag försökte få chefen att förstå, försökte få henne att lyssna på mig. Men icke. Dom hade redan kickat mig, utan att jag hade fått reda på detta. Dom hade alltså kickat mig, och jag ringer en månad senare och förklarar att jag gärna fortfarande vill och kan jobba extra, chefen säger absolut! Jag frågar; Är jag fortfarande anställd då ni inte hört av er?!
Chefen säger; Ja men självklart, men du kan väl komma på denna utvärdering vi alltid har på våra vikarier så ska vi se NÄR du får jobba nästa gång?!

Jag kommer dit och får höra SÅN jävla bullshit. Men som vanligt, när ingen annan hör.
Jag hade problem med en fittig kärring i personalen och hon SNACKAR SÅ JÄVLA MYCKET SKIT!!! Tack vare HENNE blev jag kickad. Chefen brydde sig inte om vad JAG hade upplevt när jag jobbar där i somras, det struntade hon blankt i, för jag var inte anställd längre...

J*vla f*ttor rent ut sagt.
Samma dag jag fick reda på detta skulle vi välja tapeter till köket till vår lägenhet!


Så just därför vågar jag inte till fullo hoppas på att jag får förlängt, men samtidigt som jag vill hoppas med hela hjärtat och hela själen för detta!
Promenaden är nu gjord och jag hoppas på att kunna få detta till en vardaglig rutin, måste bara hitta en superbra och lång väg att gå, utan att behöva gå fram och tillbaka en bit ;)
Men, med musik i öronen är ALLT möjligt!

Nu är snart året slut, vi får se om vi hinner höras innan tolvslaget! Annars får jag säga redan nu, gott nytt år på er folk ;)

Drömmar!

Vissa stunder i min vardag har blivit till en rutin. Samma drömmar, lika verkliga som alltid.
Jag drömmer än hur jag sitter vid din sida, ser på när andetag efter andetag börjar att nå sitt slut.
Men i drömmen, tar dom aldrig slut.
Det känns som om jag återupplever samma natt som den natten du dog.

Det är många som fortsätter säga åt mig att lägga ner tjaffset om min farfars död, att jag borde gå vidare.
Visst, gå vidare, det gör jag! Ett sorgarbete tar en jäkla tid, speciellt om det är någon som stod en nära.
Min farfar, jag skulle nog ha kunnat göra allt för honom. Jag ville så gärna byta plats med honom i sängen, natten han dog. Allt för att han skulle få leva lite till. Så han skulle få se resten av världen som han aldrig hade upplevt! Jag skulle vilja ha honom kvar ett par år till så han kunde få leka med sina barnbarnsbarn! Kanske till och med fått se mig gifta mig.

Men nu får du inte det farfar. Du och din själ var på tok för trötta för det, och jag förstår det!
Det var ingen lätt sjukdom du hade. Men du sken alltid upp när du såg vem jag var och när du insåg att det faktiskt var jag som kom på besök!
Julen utan dig farfar, var helt outhärdlig.
Jag grät dagen innan julafton, jag grät hemma på julafton, ja jag grät till och med på jobbet.
Jag gråter nu och jag har gråtit tidigare. Som det känns just nu, kommer jag aldrig kunna släppa taget om din bortgång helt och hållet. Det är för jobbigt helt enkelt.
Jag vet att du är här och du gör saken så mycket lättare ibland.
Jag hör dig pyssla omkring i lägenheten, jag ser sig lyfta på gardinerna och när jag blir som mest vettskrämd så blir jag lugn lika snabbt igen! För jag vet att det är du.

Många skulle tycka att jag var löjlig som skrev allt detta, men det skit jag faktiskt fanken i!
Det är du som gör livet lättare att leva just nu!
Så tack farfar, för att du hjälpt mig genom denna dagen också!

Vi fick låna en ängel..

Jag mådde bra nyss. Jag var glad och helt uppåt alldeles nyss. För en stund sen, såg jag positivt på precis allting. Tills jag tittade igenom alla bilder jag har på facebook. Ja så många bilder jag har.

Jag såg en bild på dig. Precis när bilden kom upp på skärmen så väljer spotify att börja spela din låt.
"Utan dina andetag".
Jag blev helt kall farfar, tårarna började automatiskt att rinna.
Det är första julen utan dig, fattar du det?
Första julen utan ditt glada skratt och ditt fina leende.
Första julen utan dig och jag får knappt spendera någon tid med min familj för stöttning.
Första julen utan dig och inget kommer någonsin bli som förut!

Många säger åt mig att gå vidare. Att jag bara är ute efter uppmärksamhet, men ingen vet hur jag mår när tankarna om dig kommer fram. Ingen vet hur ont det faktiskt gör i mig farfar, ingen förutom jag och du!
Ingen förutom min älskade sambo och du vet hur mycket jag faktiskt gråter över dig.
Att jag ibland tappar andan för jag gråter.

Hela tiden försöker jag hålla mig upptagen för att slippa tänka på dig, men ÄNDÅ tränger du dig in i min skalle! Du pratar med mig, du ropar ibland på mig och jag försöker hela tiden skylla på andra saker.
När jag är på kyrkogården ser jag dig bland träden, du vinkar varje gång. Precis som på begravningen.

Vi fick helt enkelt låna en ängel, men tyvärr så klarade sig inte himlen utan dig.
Du spred ditt ljus i våra liv, i varje andetag.
Du spred glädje!
Du gav oss allt ett hjärta kan.
Du lever kvar i oss, så länge livet ger oss tid.
Du sa till mig, var inte rädd.
Men säg mig, hur kan man nånsin va beredd?

Vi fick låna en ängel...

Känslan som ingen kan ta ifrån mig!

Idag fick jag uppleva något som jag under en lång tid drömt om, men aldrig riktigt vågat hoppas på att det ska hända. Idag fick jag krama om min allra bästa vän igen! Hon var lika verkligen som jag och jag hade riktigt svårt att hålla tårarna borta från mig!

Hoda Nemr, du är den allra bästa vännen och jag skulle nog kunna döda dig om du åker iväg sådär igen kan jag tala om för dig! <3

Livet, sorgen och återvändsgränden från döden!

När jag träffar nya människor, så säger alla exakt samma saker om mig.
Att jag är en social, intressant, folkvänlig person som folk gärna vill veta mer om.
Alltid vill folk veta med om mig, även om jag knappt berättat något om mig själv för dom.

När folk säger att jag är social så menar dom att jag gärna vill ta reda mer på om dom jag pratar om, då jag hellre pratar om andra än om mig själv. Jag kan mer än gärna berätta saker om mig, de saker som kan vara nödvändiga att veta för att förstå en del om vem jag faktiskt är. Jag ger dom en av alla nycklar till historien bakom " Lina Schelin". Vissa nycklar har inte ens min egna familj, nej inte ens min pojkvän. Vissa nycklar har jag gömt så pass jävla väl ärligt talat, att inte en enda människa skulle kunna få ur mig dom.

Jag skrev en gång på facebook, "vet inte ens vem jag är längre...."
Jag fick ett svar från en gammal vän som skrev: "Men då, du är ju Laajjnus!" (vilket var mitt nick på den tiden.."
Jag funderade på "vem fan är Laajjnus då?"
En jävligt lång stund satt jag där och funderade på det, ja jag sitter än idag och funderar på vem jag är.
Tills en person skrev något till mig.

"Hej! Du sa en gång att du inte vet vem du är längre. Jag kan förklara dig i ett par enkla ord. En hjälplös, lyssnande axel. Du finns alltid där för andra i nöd, du lyssnar och ger så otroligt bra råd trots att du är något ung själv. MEN, du vägrar många gånger att själv ta hjälp från andra. Du skall alltid spela den tuffa tjejen som ingen hjälp behöver. Men om du aldrig ber om hjälp, kommer du kanske aldrig komma upp ur de djupa vatten du ibland kommer ner i. Ett tips i mörka tider bara!"

Det meddelandet minns jag väl. Ord för ord. Det meddelandet har lärt mig att växa, det har lärt mig att blir en större människa själv. Det har hjälpt mig att få perspektiv på mig själv - som en dödlig människa.

När allt ibland känns som mest jobbigt, när allting suger och ingenting kommer bli bra (det är oftast så man känner för stunden) så måste man våga ta kontakt med omvärlden. Jag är känd som att alltid hjälpa mina medmänniskor, jämt och ständigt är det mig dom ringer när något går snett. Jag vet inte ens vart jag får alla ord ifrån när jag förklarar saker och ting, men nog fan har jag alltid rätt i det jag säger. Det kan många gånger vara ett gott ord som att allt kommer ordna sig, ge dig själv lite tid - men det kan också vara en rejäl jävla utskällning för hur folk betett sig. Jag har inte svårt att tala från hjärtat när jag tycker att något är fel. Men så fort det handlar om mig, så sluks alla ord upp in i ett svart hål och jag får gräva rejält och länge för att få fram dom.

Många ser mig som en tyst person om mitt personliga jag. Vem är jag bakom det leende ansiktet, varför gråter jag ibland, vad gråter jag för, vad lever jag för, vad skulle jag dö för?
Sanningen? Sanningen är att för ett par år sen, ville jag bara dö. Jag gick till skolan, spelade glad. På bussen hem kom cpiga röster som klankade ner på mig. Jag hade en vän som precis hade tagit livet av sig, jag hörde röster som påpekade att det var mitt fel! När jag kom hem, spelade jag många gånger glad för att mina föräldrar inte skulle ana något (kände mig ändå som en failad dotter som inte gjorde något rätt?) Under den sommaren som senare kom, var jag någorlunda stor! Vägde alldeles för mycket, och jag började gå ut och gå. Varje dag gick jag ut och gick. Hela livet handlade om dessa jävla promenader, ibland gick jag ut 4 gånger om dagen och gick 1 timmes promenad per gång. Allt för att faktiskt gå ner och se ut som alla andra. Jag ville också duga. Jag åt inte mycket, åt minimala portioner och drack alldeles för mycket vatten. Under 2 månader gick jag ner hela 15 kilo, vilket egentligen inte är normalt.

Den sommaren träffade jag min nuvarande pojkvän. Aldrig varit lyckligare!
Vintern som kom där sen, dog min andra bästa vän av att någon skar halsen av honom. Vilket också sög rejält! Återigen dessa hemska röster som jag varit kvitt med så pass jävla länge nu. Dom kom tillbaka, anklagade mig till att det är mitt fel. Jag fanns inte där och tog kniven åt honom.
Jag blev deprimerad igen, men lät det inte knäcka mig. Inget ska få knäcka mig. Inget eller ingen.

Vad lever jag för? Jag lever för morgondagen! Jag är en person som planerar alldeles för mycket! Ser in i framtiden alltför långt fram och det är felet med mig.
Vad gråter jag för? Jag gråter av tanken om inget blir bra igen! Jag har mått så bra nu den sista tiden, sen dog min farfar. Dessa dödsfall jag aldrig vill ha med att göra kommer. Min farfar var min hjälte, jag kände han kanske så pass väl de sista åren men det tog större stryk än när mina två bästa vänner dog. 2 personer som var som bröder för mig, folk jag känt sen jag gick i 7:an!
Min farfars död har tagit så hårt på mig att jag ibland inte ens kan äta. Jag gråter varenda jävla kvälls tills jag inte kan andas mer.
Folk säger hela tiden att dom vet vad jag går igenom, det vet dom inte alls. Varje sorg är olika.
Alla reagerar olika på sorger. En del har lätt för att gå vidare. Jag går inte vidare lätt. Ingen ska sitta och säga att dom vet vad fan jag går igenom när jag sitter där och gråter tills jag nästan tuppar av.

Jag är inte en människa som säger att man ska ta vara på livet för det är så kort, för sanningen är att man uppskattar livet ordentligt under en dag, sen börjar vardagen komma tillbaka och man klagar över småsaker igen och skiter totalt i morgondagen!

Men inget ska få knäcka mig.
Varken livet eller döden!
Med dig vid min sida farfar, kan vi gå hur jävla långt vi vill.
För ett par år sen ville jag bara dö.
Idag, vill jag bara skratta, gråta, men framför allt, leva!
För ett par år sen kunde jag inte prata med mina föräldrar om någonting. Nu vet dom en del av mig.
Dom har fått en del nycklar att låsa upp en del av min själ.
Idag har vi en rätt hyffsad relation, till och med jag och min pappa!
Och jag är jävligt glad att jag aldrig lät mig själv knäckas.
För annars hade jag aldrig stått här idag, starkare än någonsin!

Jag vågar hoppas för framtiden, jag vågar älska och jag vågar framför allt, fråga efter hjälp!

Jag är Lina Schelin , och jag är en person som alltid lär mig något nytt om mig själv!
På återseende! / C.schelin

Outhärdligt.....

Drömmar ska vara bra saker. Drömmar är något som får en att hoppas om framtiden, eller drömmar ska vara så. Drömmar ska inte få en att få ångest, drömmar ska inte få en att gråta varje natt. Drömmar ska ge en skuldkänslor, drömmar ska få en att må bättre.

Mina drömmar är som en gammal skiva som hackar och spelar samma jävla låt hela tiden.
Jag ser dig i sjukhussängen, jag hör dig prata hela tiden farfar. Du säger hela tiden att allt kommer blir bättre med tiden, men det blir inte bättre. Jag gråter mer nu, det gör ondare för varje dag jag inte är med dig. Hur kan du säga till mig att det ska vara bättre? När ska allt kännas bättre? Hur kan det kännas bättre när allt bara gör ondare för varje dag?

Är det bara en riktigt dålig dröm och jag snart kommer vakna upp igen och du lever på ditt boende?
Kommer jag vakna upp och få en andra chans att visa hur mycket du betyder för mig?
Eller har jag rent av kommit till ett förspel av helvetet?
För denna smärtan är outhärdlig...hör du det farfar?


Om jag kommer till dig...finns du där och tar emot mig när jag faller?
Är allt vackrare och bättre där du är?
Vi kanske ses...förr eller senare! <3

14 december...

Med sorg vi saknar - med glädje vi minns!

Sanna ord, med egentligen stor betydelse.

Dock så har inte glädjen funnit sig när jag minns dig.

Jag ser dig fortfarande i sjukhussängen, och jag har nu

accepterat att det kommer vara så ett tag framåt.

Bilden av din grav smyger sig snabbt förbi näthinnan ibland.

Det känns alltid lika fel att läsa ditt namn på korset.

Det är inte min farfar som ska ligga där, förstår du inte det?

Du skulle ju se mig gifta mig, du skulle få leka med dina barnbarnsbarn!

Älskade farfar, förstår du inte hur saknad du är?

Jag tror inte det. Du kanske anar men du förstår nog inte överhuvudtaget

hur mycket jag saknar dig. Om ändå alla tårar hade kunnat få dig tillbaka.

Du kan ju snart paddla kanot av den flod tårar jag gråtit.

Med sorg vi saknar - med glädje vi minns!

Vila i frid farfar, även om du egentligen skulle vara här.

Jag älskar dig, alltid! <3

Lucia dagen!

Om exakt en vecka, så är det 2 månader sen du försvann!
Hittade idag på mobilen filmen jag spelade in på din begravning.
Tårarna rinner fortfarande, vill inte fatta det. Vill inte fatta
att hemma hos Jörgen var den allra sista gången du pratade med mig.
Att jag aldrig kommer få krama om dig, aldrig mer få se dig le av lycka när du minns vem som hälsar på. Fyfan säger jag bara.

Att du är omkring mig är inga tvivel, du gör dig själv hörd och det syns överallt var du är. Få som tror på mig kanske, men jag vet att när det viftar till i gardinen så är det du som vill ha uppmärksamhet. Du förklarar för mig att du är här. Jag uppskattar det, men vill ändå ha min farfar tillbaka.

Varför försvann du? Vad skulle det vara bra för? Varför skulle det vara bra för alla oss som är kvar? Om nu denna "Gud" som du tjatat om hela ditt liv finns, varför låter han mig pinas och gråta tills jag inte kan andas? Varför denna smärta?

Varför farfar, är det så att de goda människorna blir sjuka och inte de allra dummaste? Varför dör goda människor medan onda får härja fritt?
Jag saknar dig helt enkelt...så jävla mycket!

<3

9 december!

Granen är pyntad och den skiner så fint med alla ljusen i! Vårt hem har blivit pyntat med både det ena och det andra! Just denna stund har huvudvärken börjat infinna sig i huvudet, hjärtat är nere hos Vätterhem och klagar på en granne som spelar musik igen, hela natten typ! Stina är lite rädd sen igår då vi bankade som galningar i golvet, hoppas hon återhämtar sig snart!

Snart för våran del blir det a6 center, där älsklingen skall köpa julklappar till sin pappa, sin styvpappa, sin mamma och ev kolla på något till mig.
Jag ska väl kanske köpa någon flaska vin till Uffe och Agneta, då pengar inte räcker till så mycket mer. Något litet till Bosse med, och självklart en julklapp till den finaste som jag saknar rejält!

Hela tiden blir jag påmind om hur min farfar inte kommer finnas med någon mer jul, och det suger. Tårarna vill inte riktigt ge med sig, utan dom sitter innanför ögonlocken och väntar på att släppas iväg på sin färd nerför kinden.
Usch farfar, hur skall denna julen gå?

Paketen ligger redan under granen så fint och jag känner mig nöjd med årets julklappar, det jag nog känner mig mest nöjd med är att jag hjälpt fina pappa med julklapparna iår, till mamma! Jag märker i rösten på telefonen att han uppskattar hjälpen! Usch hade jag kunnat, så hade jag fan tagit på mig skulden, så dom slipper leva i pina och skit. Om jag kunde, så skulle jag göra allt för att dom ska kunna må bra igen. Om jag kunde så skulle jag få tillbaka farfar och morfar, om så bara för en dag, allt för att få se mina föräldrars leenden igen!

Men tyvärr så kan jag inte det...hur mycket jag än vill!

i juletid!

Julen när man blir äldre är inte samma sak som när man var yngre! Man känner inte av det magiska som då! Ingen tomte som kom och inte samma spänning och längtan tills julafton äntligen var här!

Dom säger att julen bara är till för alla som är små, men är det sant? Är det inte sant att julen är till för gemenskap och att få spendera en kväll med de som står närmast? Att julen ska handla om materiella saker är helt fel, men ändå var det ju julklapparna man längtade till som barn, inte den goda maten eller sällskapet! Det var paketen!

Julen iår kommer inte se ut som innan! Nu i juletid mår jag som sämst efter alla omständigheter! Att veta att förra julen var den sista med min farfar gör riktigt ont i mig! Ingen som blir lycklig över en kexchoklad i sina inslagna paket, ingen som tackar så hjärtligt över ett par strumpor! Ingen mer kramgo farfar som blir så glad över en puss på kinden! Ingen mer farfar! Varje dag som närmar sig julen känner jag lycka, jag känner julstämning men så fort jag blundar och ska suga in mig av all lycka, så ser jag hans döda kropp framför mig! En bild som aldrig verkar vilja försvinna!
Många säger att farfar kommer ha ett öga på mig osv, och jag tror dom! Jag fanns där för honom när han behövde modet att ta sig till andra sidan, och han finns här med mig för att ge mig orken och styrkan att fortsätta mitt liv, med honom vid min sida! Jag drömmer än om den natten, jag drömmer om att han sitter med oss vid julbordet osv! Han är alltid i mina drömmar!

Nu när julen närmar sig gör mig både lycklig och ledsen! Kom och hjälp mig farfar, jag behöver din hjälp! Och det nu! <3

Jobbiga tider i juletid!

Jag inte vad jag ska säga längre. Känns som om allt ibland bara går neråt. Jag är superglad att julen närmar sig, men det gör också ont. Du är inte med oss under julen, jag får inte köpa julklappar till dig och se dig öppna dom!

Förstår du inte att jag behöver dig? Kan du inte se hur jäkla ledsen jag är? Hur mycket jag saknar dig?

Förstår du hur jobbigt det var att se dig ta andetag för andetag och praktiskt taget vänta tills du bara gav upp? Förstår du inte hur mycket jag behöver dig? Förstår du inte, att det är dig jag såg upp till, du var min hjälte! Förstår du inte det?

Förstår du hur jobbigt det var på din begravning när allt kom in i huvudet att jag absolut ALDRIG kommer få träffa dig igen? Förstår du det?

Fattar du inte att allt går åt helvete utan dig! Allt känns meningslöst när en så otroligt fin och underbar människa som du ska gå till spillo!
Älskade farfar, hör du mig? Ser du min ångest, känner du mina tårar, känner du min smärta? Känner du likadant?


GE MIG NÅGRA SVAR!!

Snart första advent....

"Jag vet att du sover, känner värmen från din hud!
Bara lukten gör mig svag, men jag, vågar inte väcka dig nu!"


Imorgon är det första advent, helt otroligt vad tiden går. Tyvärr så är inte du med och firar jul med oss i år. Vilket gör ont i hjärtat att veta!
Det blir ingen kexchoklad till dig iår i julklapp, och ingen farfar som lyser upp i ögonen när han öppnar sina julklappar! Ingen farfar som lever för sin familj, ingen farfar som är så kramgo, ingen farfar överhuvudtaget!

Som tur är jobbar jag halva hela julhelgen, så kanske inte märker av det så mycket. Äsch hur dum är jag? Jag märker ju av det redan nu! Älskade farfar, vart är du just nu? Vad gör du? Hur mår du? När kommer du och hälsar på?

Så många frågor men inga som helst svar!
Snart ska vi åka iväg och hälsa på dig, sen hämta upp bror och åka iväg till Tranås för att fira mormor som fyllde år i måndags :)

Älskar dig farfar, <3

Biljetterna löste sig rätt så bra!

Idag är det en rätt bra dag, dock lite tråkig på ett sätt. Var hos farfar idag så det var lite jobbigt. För övrigt en fin stund vid graven med tända ljus och lite tjöt.

Annars idag, kom ju lönen! Alltid lika jävla roligt! Fixade hem hårfärg som sitter i håret nu och kör en kamp mot den förbannade utväxten, samt den gula färgen som fanns kvar! Annars blev det nytt puder, en ny parfym "Paris Hiltons Fairy Dust"
Luktade helt gudomligt!

Lite julpynt och ljusstakar kom med hem också, mys!
Biljetterna för bussen till Göteborg är nu bokat! :D Så jävla taggad! <3

Jag har insett en jävligt jobbig sanning om mig själv. Om alla ungdomar egentligen och alla barn. Som barn/tonåring så ser man inte personer som individer. Man ser mamma som en mamma, en person som finns hemma och ser till att det finns mat på bordet och pussar bort smärtan när man slagit sig.

Man ser pappa som en pappa, mannen i hushållet som jobbar och kommer hem på kvällen när middagen är serverad. En person som gärna leker med en med leksakerna man har senare.

Man ser inte personer som de individer dom är och jag har insett att jag såg nog aldrig dig som en riktigt individ, farfar.
På begravningen fick jag veta så många saker om dig, som jag aldrig hört talas om innan. Hur du gick på missionen, hur du studerade osv, hur du hjälptes åt med andra att bygga upp Mormonskyrkan, att du var så älskad av folket. Hur viktig du var som person, inte bara för mig utan för otroligt många. Hur du gav till folk och var själv utan. Jag visste aldrig dessa saker och jag blir så ledsen över detta.

Jag önskar jag kunde vrida tillbaka tiden och verkligen lära känna dig, för den du var. Att få veta mer om den fantastiska man du var och alltid kommer att vara. För mig är du inte längre bara min farfar! Du är min stjärna i himlen, du är min hjälte. Du har visat mig nu att det finns goda människor, och att du inte var den enda! Jag har äntligen fått se den sanna sidan av Kurt Schelin!

Det gör ont i mig att du är borta. Att du inte kommer få se mig när jag är havande med ditt barnbarnsbarn, eller få se dom växa upp! Jag ska lära mina barn att ta vara mer på sina far och morföräldrar, låta dom lyssna på deras livs berättelser, för det kommer dom ha med sig i all evighet!

Förlåt mig farfar, att jag inte tog mig tiden att lära känna dig bättre. Men ska jag göra allt jag kan för att lära känna ditt namn bättre, från och med nu!


Vila i frid!

Kom tillbaks?

Idag är det 3 veckor sen du lämnade oss. Och tro mig när jag säger att, det gör lika ont än. Vissa dagar när jag har fullt upp, tänker jag ibland inte ens på dig. Och det får mig att må dåligt, jag känner mig självisk på nåt sätt.

Tårarna rinner nerför kinden än ska du veta. Jag trodde allt skulle bli lättare då begravningen var avslutad. Som om allt skulle bli helt som vanligt, men det blir det aldrig. Saknaden gör lika ont idag, som för 3 veckor sen!

Skillnaden är väl, att jag inte gråter 24/7 som jag gjorde innan. Men så fort jag kommer hem, så väller känslorna fram.
Det kommer bli första julen utan dig och det kommer svida rejält i hjärtat. Ingen som ser så lycklig ut när han ser julmaten, ingen som blir lika glad för julklapparna han får, som du brukade bli! Ingen gosig farfar att krama om och önska god jul till! Orättvist är livet ska jag säga dig. Orättvist är det att du bara gick! Jag är inte arg på dig farfar, bara otroligt ledsen! Hade du inte kunnat bli frisk från din demens utan att lämna oss?

Jag önskar bara jag visste om du kände av att jag satt hos dig. Den natten du gick över till andra sidan. Om du ens, visste att jag var där?

Ge mig ett svar, ge mig ett tecken! Ge mig vad som helst...ge mig dig tillbaka!

8 november

Jaha då vart det apt möte idag igen, känns som om vi har det en gång i veckan trots att det är var 3:e vecka! Helt sjukt så tiden går!

Mötet var iaf helt okej idag, jag hade med mig fika till alla, dvs en chokladkaka som min apt grupp satt och smaskade på innan de andra 2 grupperna kom, så de fick ta vad som blev över! Hah! Men populär vart den allt!
Ikväll blir det att fixa med Malins cv då hon ska söka timvikarie jobb hos oss! Hoppas det går bra iaf :)

Nähä nu ska jag nog försöka fixa lite matlådor faktiskt! :)
Byebye!

7 november!!!

Ja, dagen skulle ha börjat med ett träningspass men började med en sovmorgon istället, vilket var välbehövligt! Jag skippade frukosten då jag vaknade så sent, satte mig lite framför tv:n och påbörjade sen min lunch , lax med lite potatismos, beasås och broccoli! Mumsigt minsann!

Efter detta , vid 12.30 ungefär blev det bussen till gymmet , och det kändes i kroppen att den inte varit igång på ett tag , men jag fullföljde det!
Efter gymmet blev det att åka till a6 och umgås med Mimmi och Albin , och när Johanna väl kom så var jag tvungen att åka hem :(

Saknat dom små busfröna!

Nu ska jag iväg och fixa hem lite grejer man kan ha till mellanmål osv samt fixa så jag kan ha med mig lite fika imorgon till apt mötet :)

Tuudeeels!

Ett nytt mål för ett nytt liv!

Varje dag börjar bli lättare, men saknaden gör fortfarande ont. Jobbet går bra, vardagen i sig går bra.

Jag ska imorgon börja min träning igen.
Jag har ett mål, jag skall nå detta mål! Jag vet det och jag känner det.
Det får ta den tid det tar, men jag skall nå mitt jävla mål! En gång för alla!!
Med lite stöd och lite en push i röva så ska det gå!

Nu gäller det, är ni med mig?

Ge mig ett svar, visa dig!

Igår kväll firade vi "thanksgiving" även om det inte riktigt vart mycket firande, mest god mat och trevligt umgänge, då vi ständigt på något sätt kom in på samtal om farfar. Pappa skulle självklart berätta för min systers fästmans pappa hur farfar dog och hur det var osv. Jag bröt ihop totalt. Jag saknade dig så otroligt då och bara synen av att du låg där, helt vit och kall. Att du inte längre fanns där. Att du inte klarade kampen gör så ont i mig.

Saknaden och smärtan försvinner ibland. Precis när det gör som ondast, så försvinner den helt. Är det du farfar som är där och hjälper mig? För att du vet hur ont det gör?

I fredags var vi på din begravning. Jag läste mitt brev för dig, hörde du det? Jag gjorde det för dig farfar. Men inte ens att få säga hejdå till dig gjorde saken bättre, du är lika saknad ändå! Ljusen brinner här hemma för dig. Alltid <3

Jag önskar bara att jag visste om du har det bra, jag önskar du kunde visa att du var här. Bara något lätt som gör mig säker att du är här!

Saknar dig...

Imorgon...

Jag vill ibland inte ens tänka tanken. Jag vet inte vad jag har att vänta mig, då jag aldrig varit på en begravning. Antingen så är det vackert eller så är det bara hemskt! Imorgon är begravningen och jag vet inte hur jag ska förbereda mig!

Jag mår bara dåligt hela tiden av att veta att jag aldrig får träffa denna underbara människa igen! Smärtan och tårarna tar aldrig slut!

<3

25 oktober...

Jag vet inte längre. Jag vet inte längre hur jag ska formulera mig när jag talar, allt känns som om det låter fel.

Vem var min farfar? För mig var han en man som ville andra väl. Många tror att det handlade om hans tro, att det var för att han var kristen och för att det står i bibeln att behandla andra så som du själv vill bli behandlad, men så var det inte. Min farfar var en genomsnäll liten gubbe.

För mig var min farfar någon som levde för sina barn och deras familjer. Alla midsommarafton vi firat ihop, alla julafton, nyår osv. Han såg alltid till att det fanns kärlek till oss alla och ibland kändes det som om, han hjärta borde ha pajjat så mycket kärlek som han gav.

För mig var min farfar en stor man. Han hade jobbat nästan hela sitt liv, men under de 20 åren jag fick lära känna honom, så betydde familjen och släkten allra mest. Jag trodde absolut inte att det skulle bli såhär svårt när du skulle försvinna från oss. Men oavsett vad jag gör, så rinner tårarna.

Jag vill att du ska veta, att jag älskar dig. Förlåt att jag inte nyttjade tiden bättre, genom att hälsa på dig oftare. Jag var rädd att jag hade ramlat ur ditt minne. Men jag saknade dig, rejält! Och det gör jag nu också!

Jag älskar dig farfar, varje tår jag fäller, fäller jag för dig.
<3

Jag önskar...

Jag önskar jag kunde säga, att du togs ifrån oss alldeles för tidigt, men det vore att ljuga. Jag önskar att jag säga att bara för att vi blir olyckliga utan dig, så blir du också det. Detta vore också en lögn.

Du togs inte för tidigt ifrån oss. Även om det känns som om det vore så. Du togs inte ifrån oss för tidigt, men det gick för snabbt. Allt skilde på en sekund, mellan ditt liv och din död. På en sekund, var du borta. Helt plötsligt låg du där, du började bli vit och kall. På en sekund.

Att du blir olycklig bara för att vi blir det, på grund av saknaden av dig, det vet vi alla att det vore en lögn. Du har äntligen fått finna den frihet, den lyckan som din själ så länge har letat efter. Att du äntligen fått sprida ut dina änglavingar, precis som den vackra ängel du är.

När du låg och kämpade om liv och död, så undrade jag vart du var. såg du ditt liv passera revy? Gjorde det ont farfar? Gjorde det ont att dö, eller är så vackert som du en gång beskrev för mig?
Att man ser allt man ångrar och inte ångrar i livet, att man det vita ljuset som lyser upp världen och man blir varm?

Älskade farfar, om du bara kunde komma tillbaka till oss.
Vi saknar dig, allihopa.
Kärlek på dig, i himmelriket! <3

23 oktober...

Att äntligen få sova ut, är något jag längtat efter. På 48 timmar hade jag sovit ca, 5 timmar, men nu inatt somnade jag gott vid, 01.30 tiden, men vaknade tvärt utan anledning, 45 minuter senare. Alltså vid 02.15.

Ska det alltid vara såhär? Allt jag ser när jag blundar är när han ligger där, död. Och varje natt behöva vakna exakt klockan 02.15!
Kanske är saknaden som väcker mig vad vet jag? Eller lilla farfar som spelar ett spratt på mig.

Idag har pojkvännen provat ut en kostym, han var så jäkla fin i den, ni anar inte!
Imorgon är det min tur att fixa en klänning tills på fredag, samt kolla ut ett par skor! Just nu sitter jag med hårfärg i håret, resultatet får ni se sen helt enkelt!
Om jag vågar visa mig i min nya hårfärg.

Nähä, nu ska jag allt se på lite tv.
Ha det fint /C.schelin

Älskade farfar!!

Älskade farfar, om du bara visste.
Om du bara visste hur saknad du faktiskt är. Natten du gick bort var den tuffaste natten jag varit med om, men ack så glad jag är att jag var där. Hjärtat gör ont och smärtan är i vissa stunder outhärdlig. När den lättar på lite, så känns det som om du finns vid min sida, för helt plötsligt försvinner både saknad och smärtan. Men ändå kan jag inte se dig!

Jag sitter och funderar på, om du gått tillbaka till barndom och är en liten pojke igen, eller vilken gestalt du nu är. Du valde nog den lyckligaste stunden i ditt liv och vips, så är du i samma ålder och pigg och kry.

Älskade farfar, om du bara visste hur ont det gör i hjärtat. Hur mycket jag tänker på dig. Alla minnen jag har med dig, flyger förbi och det finns bara goda minnen. Jag har inte ett enda dåligt minne med dig, du var alltid den bästa. Du var en av mina hjältar och förebilder.

Älskade farfar, vad gör du just nu? Sitter du på ett fluffigt moln och dricker varm choklad och äter mandelkubb? Om inte, så har jag köpt en låda hem och du får mer än gärna ta för dig! Eller sitter du här bredvid mig igen, då smärtan helt plötsligt försvann?

Älskade farfar, om jag ändå kunde få se dig. Bara få en sista kram utav dig.

Älskade farfar, älskade farfar. Njut av ditt nya liv, vi ses snart igen, men inte riktigt än. Älskade farfar, vad jag saknar dig! <3

En hjälte har fått sin plats i himlen!

Älskade du. 20 oktober kommer förknippas med smärta och sorg. Men för mig är det också en lycklig dag. Du har äntligen fått sprida ut dina änglavingar, som den vackra ängel du är. Du får äntligen se ljuset och komma hem dit din själ länge har längtat till. Sjukdomar och demens och sorg finns inte i himlen! Din själ var trött inatt men verkade inte riktigt vilja släppa taget. Inte förrän jag sa att det är okej, släpp taget och bli lycklig! Och precis då, slutade du andas och dina ögon öppnades. Sen fanns du inte längre... Du berättade att döden är något vackert, och jag kan förstå vad du menar.

Du är inte längre dement eller sjuk. Du är nu en ängel, du är nu en stjärna i himlen som kommer lysa så klart, när vi väl behöver vägledning. Du kommer aldrig att lämna oss, det vet jag. Allt jag begär, älskade farfar. Är att du njuter av ditt nya liv. Att du är lycklig tills vi möts igen.

Det sista du sa till mig på boendet var;
"Vi ses snart igen, men inte än".
Det sa du med ett flin som om du var helt klar i huvudet. Och vet du farfar?
Vi ses snart igen, men inte riktigt än!

Vila i frid, älskade farfar.
1928.03.04 - 2011.10.20
Vi älskar dig!

Kämpa tillsammans, du är aldrig ensam!

Just idag, så suger livet rätt rejält. Dagen har varit tuff och är långt ifrån borta! Nu ska man laga mat och sen gå och jobba som om ingenting händer! Gråten står upp i halsen på mig och jag är redo att explodera vilken sekund som helst! Jag spänner mig tills jag spyr för att kontrollera gråten, varje sekund av varje minut. Av varje minut av varje timme. Hur skall jag orka i 7 timmar innan jag får släppa ut allt?

Du måste kämpa. Du måste kämpa för att överleva. Vi måste kämpa, tillsammans! <3

Du är aldrig ensam! <3

Idag när klockan ringde och skrek ut att det var dags att gå upp och fixa sig inför jobbet var ålade det jobbigaste jag varit med om! Känslan av att dagen aldrig skulle vara över slog mig huvudet hela tiden! Jag hade planer att cykla till jobbet men, kallt vart det idag och inga vantar har jag ju! Så idag efter jobbet ska jag gå ner till stan, fixa mysiga vantar och sen cykla till torget imorgon bitti och se om det finns lite smått och gott! Skall även kolla om det finns någon snygg klänning eller något på hm nu när dom har rea!! Ska ju ut och äta med pojken ikväll, så hoppas man kan hitta något snyggt och billigt! Skall kolla på ny vinterjacka och sånt med, som man kan köpa sen när lönen kommer! :-)

Nehe nu ska jag återvända till mitt alltför intressanta liv på jobbet!

Ha det gott! // c.schelin!

10 timmars pass på en fredag!

Hej på er!
Idag är det fredag vilket för mig innebär ett 10 timmarspass på jobbet, så börjar
klockan 10 och slutar klockan 20 ikväll! Ett jävligt najs jobbpass om jag får säga det själv, får ta en lunch mitt på dagen eller bara sticka iväg en stund på stan som omväxling från att vara i min boendes lägenhet.

Lägenheten har stått still lite ett par dagar tack vare att pojkvännen börjar nuförtiden klockan 14 istället för 14.30 vilket gör att han inte hinner plocka upp sina saker lika snabbt som jag gjort(då jag varit ledig alla dagar fram tills idag) så idag när han är ledig, ska han packa upp sina saker äntligen! Det börjar mer och mer formas till ett hem och vi trivs såå otroligt bra här!

Jag ska nog tjata lite på honom att jag vill ha en fin middag klar när jag kommer hem, så kan jag fixa lite godis och en film på vägen hem :)

Nähä nu ska jag gå och göra mig iordning, ha det bäst alla små peeps!
På återseende! / C.schelin

Dammsugare och duschdraperi!

Hej på er, nu vart det ett bra tag sen jag skrev, då det har hänt allt för mycket på senaste tiden.

Jag och min älskade pojkvän flyttade äntligen ihop för 4 dagar sen och vi stormtrivs att bo ensamma. Stina har inte vant sig riktigt än, och hon är liiite smått rädd för alla lådor som står här och var, men allt fler lådor åker bort varje dag!!

Jag har äntligen iaf fått helt iordning på köket! Såå skönt och såå mysigt är det nu :D Jobbet fungerar alldeles utmärkt och allt annat verkar också fungera perfekt för mig/oss! Nähä nu ska vi iväg på jakt efter dammsugare och duschdraperi!!!

Byebye! / C.schelin

Idag vart det en kylig dag. När jag kom till jobbet vid 8 tiden så hade mina arbetskamrater köpt fika till oss och guud så gott det var. Inatt var den sista natten jag spenderade i Barnarp och det kändes bra. Idag blir det hem till Tranås, och hem till Stina. Nu är det bara 8 dagar kvar till flytten, och som jag längtar!!! Generösa som mina föräldrar är så köpte de en massa vetemjöl och pasta och sådant smått och gott och det fyllde 3 kassar totalt vilket vi blev väldigt glada över.
Hoppas tiden går snabbt nu nästa vecka.

Nähä nu ska jag jobba lite! Ha det fint!! /C.schelin

Långvarigt virus?!

5 dagar har gått och jag är än lite febrig, ska det vara såhär? Har lyckats bädda rent i sängen och jag ska försöka åka hem till Tranås imorgon, beror lite på bussarna osv. Och om man får ha med sig hund eller ej, annars får jag åka hem på måndag eller nåt.

Har som sagt klarat av att byta lakan osv i sängen med en nagel som värker som fasen och en feber som inte riktigt gett med sig. Ska försöka gå en sväng med hunden men får nog ta på mig solglasögonen då jag är liiite känslig mot den förbannade solen atm. Längtar till vintern, som fasen!

Ajaa, ska ut lite nu, ha det fint.
C.schelin

Reaktionsråd tack?!?!

Älskade vän, Älskade Hoda!

Idag har du varit borta i 3 månader och 13 dagar, och du säger att du troligen inte kommer hem innan jul...

Allting började när jag för 4 år sen började 1:a året på gymnasiet. Jag blev något mobbad av klassen men mötte då den bästa vän jag nånsin mött och den bästa vän jag någonsin kommer ha, oavsett vad så släpper jag inte taget om dig.

Du fanns där, jag kunde prata om allt med dig, jag kunde anförtro dig de hemligheter jag inte kunnat berätta för någon innan. Jag har ALDRIG skrattat så mycket som jag gjort när jag varit med dig. Varje dag för mig är en kamp utan dig, att inte veta när du kommer hem. Vad som händer hos dig eller hur du egentligen mår.

Det är ingenting emot vad du måste gå igenom. Jag är rädd varje dag att få nyheten om min vän som blev tvingad att gifta sig med någon som hon inte borde vara med. Vad för monster till föräldrar gör något sådant? Hur kan man vara så JÄVLA känslokall att man tvingar sin egna dotter, sitt egna kött och blod till olyckligt äktenskap?! Hur jävla dum i huvudet får man bli?

Som tur är, så är du stark. Som jag Skrev innan så är det en kamp för mig också. Den jag kunnat anförtro mig ALLT går inte att nå lika lätt. Vissa dagar känns det som om du vore död...och ibland får jag känslan av att du inte längre orkar kämpa. Men kämpa älskade vän, kämpa för den respekt och för det liv du förtjänar. Jag skall hjälpa dig så gott jag kan! Jag lovar, jag önskar jag kunde flyga ner till dig och kidnappa dig hem till mig och Mattias men det går inte! Jag önskar att jag kunde, men älskade du jag kan inte!

Livet SUGER utan dig älskade vän. Kämpa, KÄMPA! För allt du vill och för allt du kan! Inget kan förklara lyckan jag känner när jag har ett meddelande från dig. Ett meddelande som visar att du lever. Jag älskar dig vännen. Kämpa för dig, för oss och för din egna framtid! Du kommer lyckas! Styrkekramar är skickade i miljoner till dig. Vi fixar detta!

<3

13 september

Det har varit en relativt jobbig vecka då många känslor kommit upp samt att jag blivit sjuk!! I onsdags den 7:e September dog, som de flesta vet, Stefan Liv, en av Sveriges bästa hockeyspelare. Trots att jag inte trodde att jag skulle bry mig så pass mycket, så rann tårarna nerför kinderna ett par dagar efter hans död och nu börjar det mesta komma tillbaka till det normala.

I fredags fyllde jag 20 år, detta firade jag med att få naglarna gjorda och sen ett stopp på systemet!! Kändes kul faktiskt att få bära på mina egna systemetkassar trots att blickarna omkring skrek om att de äldre tyckte att jag såg alltför ung ut för att få shoppa loss på systembolaget.

Jag fick otroligt fina presenter, bland annat två otroliga lyktor!! En av mamma o pappa och en mindre av mormor. Fick även coctailbok, presentkort + champagne från systembolaget och annat fint!

Lördagen innebar jobba extra och där får jag nog riktigt fina kval övertidspengar. Sen firade vi Cissi som fyllt 40 år och jag fick nog den allra mest omtänksammaste presenten någonsin av Jennie Svedberg!! Jag älskar verkligen dig vännen!!

Ett och annat glas vin för mycket, men jag sov som en GUD den natten, trots att Christer kom ner och skrek som fan!! Minns inte ens det, så måste ha sovit riktigt bra!!

Och nu är jag sjuk och kan inte jobba :( Grymt ledsen min över detta då jag älskar mitt jobb!!

Så nu blire att tända lite ljus och krypa ner i sängen o chilla igen (varit sängliggandes sen i söndags och mår minsann inte bättre!!!)

Byebye!

6 september

idag är det den 6 september och det har blivit betydligt mycket kallare på senaste tiden. Vilket inte gör mig något, då jag älskar höst och vinter.
Idag är det apt på jobbet och jag är EN timme tidigare pga tåget som går så pass tidigt!

Ärligt talat så skriver jag mer senare när jag har en dator vid mig!

Ha det bäst! / C.schelin

Ett inlägg till min familj!

Låt mig berätta en historia om en tjej. Hon är 19 år gammal och som många ungdomar har hon sina bekymmer och problem, som detta med att skaffa ett fast jobb, flytta hemifrån, kärlek och en massa annat. Att vara en ungdom i sig är riktigt jobbigt. Många säger att man hade det värre förr osv, men är detta verkligen sant?

Nuförtiden, är barn elaka redan vid första skoldagen, många blir mobbade utan att ens ha hunnit dra in luft i lungorna för att kunna säga hej till sina nya skolkamrater! Nuförtiden är det "mode" att vara pinnsmal, så många svälter sig för att se ut som andra.

Jag har själv alltid varit lite mullig, självklart har jag också tänkt på att svälta mig, men låt oss inse, varför göra sig själv sjuk och deprimerad för att nöja andra? Jag har alltid varit utanför i skolan, men inte har jag gjort mig till någon som är likadan som alla andra, jag kör mitt egna race och jag når till mitt mål. Jag hittar människor som är glada över att jag är den jag är. Att jag tillför något gott i alla sammanhang osv.

Det är svårt att förklara men jag har en del personer att tacka för att de format mig till den jag är idag. Förut var jag svag, hade ingen som helst självsäkerhet eller självkänsla. Jag visste inte vem jag var.

Först vill jag tacka mina föräldrar. Mina föräldrar är bland de starkaste människorna jag vet. Oavsett vad de får gå igenom så kommer de igenom det. Dom håller ihop i vått och torrt, i nöd och lust och i bra tider och dåliga. Precis som de lovat varandra. Mina föräldrar visste aldrig att jag var mobbad i skolan, dom visste inte ens att jag mådde dåligt. Varför inte? Jag hade skuldkänslor, för de hade så mycket att handskas med när det gällde min syster. Vilket vi kommer till senare. Jag berättade aldrig för mina föräldrar att jag mådde dåligt. Det dom lärde mig var att aldrig ta emot någon skit från någon, vilket jag egentligen inte gjorde. Käftade någon emot mig så käftade jag tillbaka. Om någon slog mig och jag gick därifrån, fick jag ändå skiten för det! Mina föräldrar lärde mig att jag kan nå hur långt som helst och att jag kan bli allt jag vill bli om jag bara hade viljan!

Min vilja är att bli en lika bra medmänniska som dom! En som alltid bryr sig och som alltid hjälper en vid jobbiga tider. Mina föräldrar har det tufft nu och mitt hjärta krossas ibland över att jag inte kan göra något för att hjälpa dom.

Min syster har alltid varit mobbad och många gånger tog hon ut det på oss. Nu i efterhand förstår man varför, hon vågade stå upp emot oss för att hon litade på att vi alltid ställde upp för henne oavsett vad. Jag har många gånger skrikit att jag hatar min syster, men alltid gråtit direkt efter för att jag sagt saker jag inte menat. Vi har tyvärr tagit sönder saker som stod oss nära hjärtat, pga alla idioter som inte inser att ord sårar. Ord som har sårat min syster så att jag själv blev sårad. Vi har sagt så många elaka saker till varandra som kanske aldrig går att ta tillbaka, som aldrig går att riktigt förlåta. Men jag älskar min syster, mycket mer än vad jag själv tror ibland.

Min bror har aldrig varit utanför direkt. Men även om jag var utanför i skolan så var han min bästa vän. Vi gjorde allting ihop, sport, lekar ja allt som barn gör. Många gånger avundades jag honom för att han var populär och alla ville umgås med honom. Jag blev många gånger arg över att mina skolkamrater hellre ville umgås med honom, än med mig. En dag skaffade sig min bror en flickvän och jag blev jätteledsen. Helt plötsligt hade han inte samma tid för mig utan bara åt henne. Jag blev avundsjuk på henne, ledsen och arg för att hon stulit min bästa vän. Jag blev med ens otrevlig mot henne tills min bror sa åt mig att bete mig som en medmänniska! Till slut gjorde jag det, och tyvärr tog det slut mellan dom! Jag har aldrig sett min bror så lycklig som han var med henne!

Jag vill tacka en till person som fanns där när jag höll på att tappa fattningen om mig själv. Min allra bästa vän, Hoda Nemr. När jag blev mobbad i gymnasiet så ställde hon upp för mig. Hon lärde känna mig för den jag var och stöttade mig emot alla andra. Utan henne vet jag inte vart jag hade varit idag. Hon hjälpte mig att hitta mig själv, hon fanns där när stunder blev svåra och känslorna tog över. Hon fanns alltid där! Jag kan aldrig tacka henne tillräckligt, då orden inte finns till!

Det många inte vet om mig, är att jag har svårt att visa känslor. Jag tycker inte om att visa att jag tycker om andra ibland, för att jag ser det ibland som en svaghet. Jag har alltid sett det som en svaghet. När jag blev mobbad och började fatta tycke för någon som pratade med mig, så blev jag sviken! Om och om igen, därför har jag svårt för att visa känslor. Rädslan av besvikelse! Jag är själv rädd att göra min familj besviken!

Så tack, Mamma, pappa, Emmah, Jens och Hoda för att ni hjälpt mig bli den människa jag är idag. Att ni hjälpt mig hitta vem jag är. Idag är jag en relativt stark person, som kan handskas bättre med folks arga kommentarer, jag har en bättre relation till mina föräldrar, jag har en pojkvän som stöttar mig i allt och ska snart bli sambos! Vi har en hund som också hjälper mig i vardagen, det jag saknar mest just nu är min bästa vän! Håll ut vännen, håll ut!
Tack vare er, är jag idag...lycklig!

/ C.schelin

TRÖTT med stora bokstäver!

11 dagar kvar tills jag fyller år, ska bli spännande och se om man får något ;)
Haha, idag är jag överdrivet trött ärligt talat. Så ska skita i ett långt inlägg och gå och lägga mig istället!
Ska ju på kurs hela jäkla dagen imorgon så!

Byebye!

En hel helg med jobb och än är det inte slut! Jobbar imorgon bitti igen, vilket inte gör mig ett skit men att behöva börja tidigt suger lite smått! Då kör jag hellre mina 10 timmars pass! Sen på tisdag ska jag på nån kurs för nybörjare inom Jönköpings kommun på Kungsporten, vetifan vart de ligger menmen! På onsdag, fika eller lunch med Malin, Mattias kanske kan hänga på och sen astmaläkartid! USCH!
Som tur är åker jag hem till älskade Tranås, hur ska jag kunna sakna staden mindre när jag flyttar till lägenghet, det vetifan!

Är kvar i Tranås tills min födelsedag tror jag, kommer nog pendla den veckan mellan Tranås o Jkpg för att jobba! Ska nog gå bra :)

Aja idag gick det bra på jobbet, inga brandlarm gick iaf! Sen åkte jag till Ikea och till a6 och hittade min födelsedagsoutfit, men kommer säkert hitta nåt annat att ha på mig, som vanligt! (a)
Hittade även lite småskit till lägenheten vilket förresten närmar sig nu! Dock inte tillräckligt snabbt tyvärr :(

Menmen får vara nöjd med allt som är och hoppas på bättre tider, nu ska jag och Stina ha egentid med tv och choklad (choklad till mig) och hundgodis (till stina såklart)

Have a nice night!
/ C.schelin

Jobbigt men jävlar vad bra det blir!

En riktigt jobbig dag har det varit idag, besökte ett ställe jag verkligen hatar, sjukhuset Ryhov! Var där med gubben från jobbet och fick inte de bästa beskeden, men det ska lösa sig!

Efter besöket blev det en powerwalk med rullstolen framför mig från ryhov till kålgården, vilket var liiiiiite jobbigt! Speciellt alla som ska stå i vägen och vägrar flytta på sig, trots att jag man kommer med en stor otymplig rullstol i full fart!

När jag väl slutat blev det en minipromenad till icamaxi! Där handlade jag lite så jag kunde baka till min födelsedag samt till helgen då jag o mattias ska fika med Malin! Mysigt värre.
Såå, kanelbullarna är klara, 7 påsar, men kommer nog skita i dom och ta med mig hallongrottor och kärleksmums istället. För övrigt kära vänner, så lever jag nätt och jämt! Plockat lite här hemma hos pojkvännen och längtar så förbaskat till flytten nu! Glädjande nyheter angående lönen också, känns jävligt bra nu inför flytten! Kan betala av hela soffan, betala hyra, köpa en till Symbicort (astmaläkemedel som går på 700 spänn ) och ändå ha ca, 11000 :- kvar av lönen! Vilket känns sååååååå jävla skönt. Kan köpa lite kastruller t.ex. till flytten, eller den där dammsugaren och ändå ha myycket pengar kvar! Såhär har jag minsann inte känt på länge! Har lyckats hålla ner kostnaderna så jag har ju kvar ca, 2500:- från förra lönen som var något mindre faktiskt!

Känns som om det går åt rätt håll iaf!
"Kram och kyss och hjärtligt tacksen!
Nu ska vi gå och bränna grannbaracken!"

Byebye ;)
/ C.schelin

En bra dag!

En bra dag idag! Allting börjar med att man vaknar upp och ser det finaste ansiktet i världen! Att man kan ha en sån tur att få ha den bästa vid sin sida varje dag! Älskar bara tanken!

Upp och duscha, sen lite frukost innan jag gick ut med Stina, lite slötid framför tv:n innan vi åkte iväg och handlade! Har gjort kycklingschnitzel idag som blev perfagoda! Gjorde även ett lass med fläskpannkaka som vi ska dela upp till matlådor! Gott blir det nog.

Om en stund blir det jobb, börjar klockan 16.00 och går ända till 22.00. Sen kommer pojkvännen och hämtar mig och sen blir det bums i säng för att jobba 7.45-16 imorgon! Blir nog bra, jobbar lördag, söndag och måndag sen är jag ledig hela nästa vecka! :)


Nu ska jag fixa iordning lite, kolla hur bussen går innan man börjar. Ha det gött.
/ C.schelin

Mörkret kommer tidigare hela tiden!

Klockan är 21.31 när jag börjar skiva detta inlägg.
Det är kolsvart utomhus, då solen gått ner sen en stund sen. Det gör inte mig något att vi går mot mörkare tider igen, det är detta jag längtat efter under hela året! Att det är mörkt om kvällarna och inte ljust.
Nu är det bara 17 dagar kvar tills jag fyller 20 år. Börjar bli gammal, men nej jag är inte åldersnojjig! Känns helt enkelt konstigt att tiden går snabbt ibland, och ibland känns det som om en dag tar ett år på sig att ta slut.

Det som gör att jag kommer förbi vardagen, är min pojkvän, min hund och min familj! Och Håkan Hellström musik! För just idag känns allt lite extra jobbigt, då jag pratade med min bästa vän igår, som fortfarande är fast i det där jävla landet! Att idioten som kallar sig för hennes man inte kan sätta en kula i huvudet eller bli självmordsbombare så hon kan få komma hem!

Flytten känns just nu, mer och mer avlägsen, som om den aldrig kommer att ske! Vilket är jobbigt, känns som om längtan börjar avta, för tiden går inte tillräckligt snabbt! Alla säger att det kommer gå otroligt snabbt sen helt plötsligt ska vi flytta, men det gör den inte. Försöker väl helt enkelt överleva dag för dag.

Men det är jobbigt ibland, riktigt jobbigt ibland! Blir hela tiden påmind av Dacke och Bamse! Blir hela tiden påmind av Hoda! Allt känns bara skit just nu....det blir ingen perfekt födelsedag utan min bästa vän! Tyvärr..

...

Besvikelse.... är allt jag får ur mig just nu....

Ännu en månad som börjar gå mot sitt slut!

En kylig morgon var det allt idag, skulle egentligen haft på mig en jacka men det hanns inte med. Försov mig lite på morgonen så fick slänga mig in i duschen och nästan lika snabbt slänga mig ut ur den för att hinna! En kylig men vacker morgon vart det idag.

Blå himmel och sol som sken trots att det var kyligt. Närmare en höstmorgon än en sommarmorgon! Inte gör det mig något ont att hösten är påväg, hösten är vacker! Hösten är också snäppet närmare vintern, det är då jag trivs bäst! Och i höst flyttar vi också till vår lägenhet och tiden kan helt enkelt inte gå snabbt nog! På jobbet rusar tiden iväg men hemma hos Mattias känns det som om den står still!

Efter mitt jobbpass som varade mellan 8-15 så gick jag från stan till Torpa, till Ica för att handla åt mig och älskling. Det handlades bl.a. köttbullar, falukorv, grönsaker och bröd samt. grejor så vi kan göra lite tacos imorgon på min lediga dag! Hittade den allra finaste hunden på blocket.se igår som hette Myra, jag sa till Mattias att den är allt jag önskar mig då man fick henne för en rätt billig peng! Men jag blir inte alltför totalkrossad om jag inte skulle få henne men det skulle vara så underbart med en lekkamrat till Stina samt en man kan promenera rejäla promenader med samt ha och pyssla om under tiden Stina valpar!

För övrigt, så är jag otroligt trött idag, somnade sent igår och vaknade till och från, så ska spendera hela kvällen i sängen med min bok "Som jag vill vara". Har nog läst denna bok 10 gånger snart men den är så sjukt bra! Älskar alla Katarina Von Bredows böcker. Beställde två böcker av henne innan, en som jag läst 1000 gånger men som kommit bort och en som jag aldrig hört talas om, så nu är dom påväg hem till Tranås så jag kan hämta ut dom nästa vecka när jag är hemma igen!

Nähä, nu ska jag spendera kvällen i sängen med boken! Ha det bäst kära vänner!
/C.schelin

Saknaden gör ont!

 

Dacke och Bamse! <3

Det är helt otroligt hur mycket man kan sakna någon. Hur tårarna bara rinner, även om alla andra tror att man kommit över det totalt?! Det är en stor omständighet att bara "glömma" bort att man aldrig kommer få se den individen, när man sett individen i 14 år. Att komma hem till det hem där han funnits i nästan 4 år och helt plötsligt är borta, som om han aldrig existerat?

När jag och min pojkvän åkte hem till Tranås veckan efter Dacke hade gått bort, så var det så tyst. Inget tassande överallt, ingen man blev irriterad på som sprang efter en hela tiden, och då menar jag HELA tiden. Ingen som bara valde att lägga sig framför fötterna på en, så man höll på att slå ihjäl sig för man inte sett honom lägga sig framför en. Ingen som tittar med bedjande ögon när han behöver gå ut. Allt är bara så tyst. En så hemsk känsla att inte ens få höra hans tassande längre.

Inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar er två. Ni var två riktigt fina hundar. Bamse, jag minns än idag alla gånger du rymde iväg för hopp om lite äventyr! Och äventyr fick du vara med om! Du fick ju åka polisbil hem och gud så stolt du var när du kom i polisbilen hem! Och som du älskade köttbullar, helt otroligt hur många du kunde äta men ändå må tillräckligt bra! Tyvärr som barn förstår man inte att du nångång skulle försvinna bland alla änglar! Man tar tyvärr inte vara på tiden man hade med dig och jag ångrar det så otroligt nu! Men jag saknar dig, det ska du veta. Dig och din lena päls och sättet du alltid kramade tillbaka en när man kramade dig. En riktigt teddybjörn var du!

Dacke du underbara lilla skit! Jag minns än idag när du blev så sjuk, när du inte åt något men bara spydde. Som tur var så blev du bättre, hade aldrig klarat av Bamses bortgång om du försvann också! Du var en tapper vän som fanns där när tiden var som svårast med Bamse, det var även svårt för dig! Men du visade ändå din bästa sida för oss och fick oss alla att må bättre. Samma sak gällde dig, man tog aldrig vara på tiden man hade med dig och det ångrar jag också. Du var en så fin hund! Nu är ni tillsammans igen för evigheters evighet! Jag älskar er båda så otroligt mycket! Jag tänker på er varje dag och tårarna rinner ständigt när tankarna över er kommer.

"Don't be any strangers! " , utan kom o hälsa på oss!
Vi saknar er båda så otroligt, älskar er!
Er tillgivna lillmatte, Lina!

En ny dag, som inte går tillräckligt fort!

Det är helt sjukt faktiskt, men jag längtar att få gå till jobbet om dagarna nu! Väldigt länge sen jag hade den känslan och det känns bra! Dagen idag var helt underbar på jobbet även om jag inte fått träffa min älskling på hela dan :(

Men snart kommer vi spendera mer tid än vad vi orkar med varandra, utan massa tjaffs om olika saker och olika störmoment för dom slipper vi! Blir irriterad på barnarpsbussen, alltid sen och körs av idioter. Förfan, kom i tid och kör så man slipper bryta benen av sig! Sitter nu med lite färg i håret och hoppas på resultat! :) Är gööööh trött men men, fick mig en promenad genom stan där jag hittade lite smått o gott till flytten, LÄNGTAR!!

The first day of a new chapter!

Idag var det den allra första dagen på det nya jobbet. Dagen innehöll APT, APK och BT! Det var helt otroligt hur man välkomnades av alla nya arbetskamrater oavsett om man träffat dem eller ej under tiden man gått bredvid, alla var lika glada för en och nyfikna på en osv.

Just nu är jag väldigt taggad över att börja jobba och få en månadslön även om den än så länge bara håller i 6 månader än så länge, sen får vi se angående förlängning osv. Men är riktigt taggad!!

Ledsen i glada tider!

Det har nu gått 5 dagar sen Dacke försvann, föralltid från våra liv. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Det går heller inte en dag utan att jag gråter, om det antingen är hemma i sängen eller på toaletten på jobbet! Känslorna går bara inte att hindra från att välla ur. Mattias var så snäll nog och hjälpte mig få igång min gamla stationära, (vilken jag sitter och skriver på nu) och vad hittar jag där om inte en massa bilder på Bamse och Dacke. Gråten vällde upp och gick inte att stoppa. Har aldrig varit med om en saknad som denna.

Igår var pojkvännen min och jag på Ikea och köpte ett stort ljus med 3 vekar, en veke för varje hund! Dacke, Bamse och Tjabo! Imorgon är det sista jobbdagen på schema på Kärrhöken, sen påbörjar jag ett nytt jobb som Personlig Assistent nere i stan. Imorgon drar även jag, Mattias och lilla Stina till Tranås för att sen på torsdag åka till Linköping och kolla runt! ;)

Ska bli skönt att komma hem, men jobbigt då man inte blir välkommen av Dacke längre! Älskade hund, må du finna din frid! Älskar dig gubben! <3

Tomheten tar över!

För snart 4 år sen gick jag igenom exakt samma sak som nu! Jag trodde att om jag en gång gått igenom dessa känslor, så blir inte nästa gång lika jobbigt. Då vet jag hur jag ska hantera det. Men så enkelt är inte livet! Igår den 4 augusti 2011, 15:45 somnade Dacke in för sista gången i sitt liv. Jag satt på jobbet och räknade ner sekunderna samtidigt som tårarna bara rann.

Under nattens gång kunde jag inte sova någonting, allt jag såg när jag blundade var Dacke och Bamse som satt bredvid mig och puffade med nosen på min hand! Det känns så konstigt att efter 14 år, så kan ett liv försvinna så snabbt. Enligt mamma tog det bara ett par sekunder sen var han borta. Det kommer bli riktigt jobbigt nu ett bra tag framöver och saknaden kommer aldrig att försvinna. Det blir bara lättare för varje dag som går att hantera känslorna, men just nu tar känslorna överstyr!

Trots min sömnbrist inatt så åkte jag till jobbet klockan 06.40 och jobbade mina 6 timmar, sen hem igen och för att gråta hela dagen! Har lyckats sova en halvtimme här hemma innan gråten satt igång igen! Har pratat med mamma nu idag om Dacke, det hjälper att prata om det, jag känner att det är okej att gråta när jag pratar med henne! Veterinären hade varit helt fantastisk sa hon, tända ljus och en filt på golvet. Hon hade varit så snäll vid Dacke!

Jag vet att många känner "det är bara ett husdjur" men då har ni aldrig haft ett husdjur. Hunden är min bästa vän, jag förstår mig på dom och dom förstår sig på mig! Jag har ett speciellt band till alla hundar i min närhet! En hund för mig är den bästa vännen någonsin, ingen i världen kan ersätta varken Bamse, Dacke eller Balou, Freja och Stina! Det är dom som gör så att jag ler i svåra stunder. Stina till exempel var hela natten hos mig och puffade med sin lilla nos och gjorde kullebyttor som om hon sa; "Kolla matte vad jag gör, snälla skratta lite nu!" Och när inte det hjälpte så la hon sig tätt intill mig och slickade upp mina tårar!

Som ni hör, hundarna förstår mig och jag förstår dom! Det är svårt att förklara, men jaa. Känslorna och tomheten tar verkligen över!

Vila i frid älskade Dacke, hälsa gott till Bamse, hälsa på oss ofta! Vi ska se till att ha köttbullar hemma till er ankomst! Vi älskar er båda!

En tung känsla!

Idag har jag fått veta nyheter som både är bra och dåliga. Nyheter som får mig att tänka framåt i framtiden, men också nyheter som får mig att vilja backa tiden något! Nyheter som får mig att gråta av glädje men också gråta av sorg.

Fick idag veta att lägenheten jag och Mattias tittat på blivit våran! Vi flyttar 1 oktober, så om ca 2 månader! Känns helskumt att vi faktiskt ska flytta och jag har nog inte riktigt insett att detta faktiskt händer osv! Men sjukt spännande, är riktigt taggad på att bli sambo med pojkvännen, det har jag väntat på länge nu!

Idag fick jag även reda på nyheter som fick mig att gråta i timmar. Mamma och pappa har bokat tid nu för Dackes spruta. På torsdag skall detta ske och jag jobbar. Jag kan tyvärr inte ta mer ledigt då jag ska ta nästa helg ledigt pga mitt nya jobb. Så jag åker hem imorgon och sen tillbaka på torsdag för att jobba. Får i alla fall en chans att säga hejdå! Jag har ändå levt med den underbart gyllene hunden i 14 år. Jag var 6 år gammal när vi fick hem honom och det är bland det första minnet jag har från min barndom. Minns liksom inget annat abstrakt osv.

Det kommer kännas så otroligt tomt när man åker hem till föräldrarna och man inte möts av hans språng mot dörren för att välkomna en. Jag kommer sakna honom så otroligt mycket! För en del kanske det "bara är en hund" men för mig är det en bäste vän som jag alltid kommer älska och tänka på! Allt för idag.

/ C.schelin

Sitter här nu med solen i ansiktet i Halmstad. Sitter på ett nybyggt trädäck hos Cecilia och hennes familj och njuter. Större delen av dagen har bestått av regn men nu börjar himlen bli blå och vem vet, det kanske till och med blir ett litet kvällsdopp! Det jag skriver på nu är cissis iPad vilket är en helt okej apparat trots allt. Stina sitter också i solen och tar det lugnt.

Förra året när vi var i Halmstad så bodde vi ju på campingen, som tur är så är inte detta fallet i år. Vi har slagit upp vårt lilla tält utanför cissis hus på trädgården och spenderar mycket tid med henne och hennes familj. Minns att jag hatade campingen förra året och det har sina orsaker vilka jag inte tar upp här, då man inte vet vilka som läser, och speciellt inte vilka läsare man kan lita på!

I veckan ska vi till Halmstad city och shoppa lite samt till Ullared någon dag och kika lite! Ska bli kul att få lite ensamtid med Mattias jämfört med förra året då vi gjorde allt med hans föräldrar, så det är skönt med lite andrm från dom! För övrigt har vi skrivit in oss hos vätterhem så vi hoppas på en lägenhet snart!det var allt från denna gång! Ha det fint! Lev väl och på återseende! / c.Schelin

SÅ TAGGAD!

Jag känner mig så otroligt taggad just nu! Att skapa en bra hälsa för mig själv. Har köpt 3 månaders träningskort nu på friskis och jag körde igång i torsdags och det kändes riktigt gött! Hade tänkt att träna idag, men eftersom jag mådde så dåligt inatt så fick jag skippa det. Men imorgon blir att träna, och tillaga lite laxfilé!

Ska ev promenera ner till Willys sen ta bussen hem, för att handla lite till veckan som kommer! SÅ TAGGAD!

Tragiskt, men så magiskt!

Fick idag reda på nyheter som jag på ett sätt blev lite...glad är väl fel ord men lättad. Ledsen men ändå riktigt lättad. Hemma hos mina föräldrar har vi en 14 årig gammal golden retriever. Han heter Dacke och vi har haft honom ända sen han var 8 veckor gammal. En kelgris har han varit hela livet och nu under senare år är han kanske inte lika kelig men han är väldigt inpå en och vill visa uppmärksamhet och tacksamhet.

Denna hunden, är halv lillebror till vår avlidna hund Bamse, som vi tog bort 26 oktober 2007, alltså 3,5 år sen. Samtidigt som jag vill gråta och tala om för mig själv att nej, Dacke SKA leva för alltid, han ska bara göra det. Han får inte försvinna och så vidare, så känner jag också att det snart är hans tur.

Skälet till att jag är lättad är för att, jag har länge försökt få min mamma och min storasyster, vilka jag respekterar oerhört mycket och dom står mig nära i hjärtat, att det kommer bli jobbigare att vänta tills vår älskade gyllenbruna hund ligger på marken och är knappt kontaktbar men andas små små andetag osv. än att förbereda sig redan nu för att ge en spruta och låta honom sakta men säkert somna in! Att vänta på att han somnar in av sig själv, blir så plötsligt. Han kanske till och med lider den sista stunden osv.

Men hos veterinären, är allt så lugnt. Allt som ska ske, sker utan smärta! Jag borde vara som vilken djurägare som helst och säga saker som att jag aldrig kommer sätta sprutan i min hund, han ska leva så länge han kan och ska dö naturligt!"

Men djurets värdighet då? Låt honom sakta somna in i sina sista dagar av ära. Låt honom sakta somna in med sin värdighet i kroppen, istället för att låta honom lida och kämpa och pinas till sin död.
Självklart blir jag ledsen av att veta, att snart är det hans tur att få komma till sin bror igen, springa på de gröna ängarna, tugga på alla ben som finns! Att bli ung igen, för det är så jag fick det förklarat för mig hur himlen var för hundar och andra djur. Dom blir unga igen och aldrig får dom ont. Det finns inget ont som kan hindra dom från att leva livet och se ner från himlens små kuddar till moln, se ner på sina ägare som alltid älskade dom, varje minut och varje sekund tills dom gick bort.

Tårarna rinner redan nu, av bara tanken av att han snart kommer att gå bort. Men det är allt för det bättre för honom. Vår älskade Dacke, minnerna skall vi alltid behålla. Vi älskar dig, ta med dig dessa ord till "hundhimlen" och när du träffar Bamse igen, tala om för honom, hur stor saknaden för honom är, och hur stor saknaden för er BÅDA kommer att bli. Vi älskar er båda två, allihopa!

Bamse och Dacke, ni vackra varelser, ta hand om varandra! <3

Shopping!

Idag har dagen bestått av en rejäl sovmorgon och lite shopping med min älskade pojkvän! Det blev lite flytta-hemifrån-saker, allt ifrån potatisskalare till en stekpanna! En lila sådan! (a) haha. Det handlades lite kläder också, jag hittade 2 tröjor, 2 toppar (10 kr styck), 1 linne och 2 par shorts. Min älskade man fick även en skjorta han själv valt ut. Nöjd blev han. Mannen bjöd även på lunch och så som det känns nu, så behöver jag inte äta på en vecka ;) Haha.

När vi kom hem, ringde jag mitt nya jobb och bokade tider för att gå bredvid, då det snart faktiskt är vecka 33 och allt ska vara klart tills dess :) Får väl ringa imorgon och boka körlektioner med, dock så tråkigt att det kostar så jävla mycket med en körlektion :S

Nähä nu ska jag försöka plocka iordning här lite grann! Ha det fint era små silverhajar! Byebye

Snart midsommar!

Jajamen snart är det midsommar och jag jobbar HELA helgen! Mitt semesterschema börjar på fredag och det blir väl gött på sitt sätt, men ångrar ändå att jag tog hela jävla sommaren till o jobba! Men en del luckor blir det ju :)

Jag och Mattias kollar på lägenheter för fulla muggar och hoppas på att kunna flytta närsom fan helst! Mattias har också börjat längta märker han, han kollar på möbler och kastruller och annan skit vilket får mig lycklig! Vi siktar åt samma håll liksom! Just därför har jag börjat köpa sådana småsaker man kanske inte tänker på i början men som är bra att ha! Durkslag, handdukar, d.l mått, smörknivar och osthyvlar och sådant smått och gott. När lönen kommer ska fler saker inhandlas, och jaa, det är värt det! Jag skall även spara undan lite pengar till mitt "hund-konto". När vi skaffar en lägenhet så kommer vi nog skaffa en liten hund till efter ett par månader, så jag slipper ha det så ensamt när Stina ska valpa osv! Kommer självklart sakna henne, men kanske inte bli så tomt när jag har en liten skit till o ta hand om :)

Det var allt från mig den här gången! Och jag tror att denna sommar kommer "kick some ass" haha!
Btw semestern är bestämd nu, halmstad en del av veckan och tranås resterande dagar! LINA LYCKLIG!

Jobb!

Jag har äntligen fått jobb. Dvs ett nästan helt säkert 1 årsvikariat! Börjar veckan efter att jag slutar på Kärrhökens sommarschema så det blir gött. 75% tjänst är det och jag är så jävla glad. Äntligen kan jag och älskling flytta ifrån Barnarp (som jag ärligt talat har tröttnat på så in i jävla bomben) Saknar ord ärligt talat. Men glad som fan! Äntligen börjar jag se framåt!

Jävla Jönköping!

Jönköping - en stad av hycklare! En stad av lögnare och folk som lever på skitsnack! Så jävla trött på den här staden! Då undrar ni kanske vad som får mig att stanna i denna äckliga lilla stad?

Mattias får mig att stanna. Vi har en del gånger snackat om att ev flytta till Gränna eller nåt för att komma bort från Jkpg och närmare Tranås, men när det blir...om det nu blir det vet jag inte.

Fast hellre bor jag i Jkpg än i cpiga stockholm eller göteborg....städer som är ännu mer fulla av skit och hycklare...alla storstäder undviker jag minsann! Ååh snälla låt mig få ett jobb så jag kan flytta HÄRIFRÅN!! OCH SNART!

Tänk vad lätt allt hade kunnat vara?

Tänk vad lätt livet var när man var liten. Allt man nånsin längtade till var sommarlovet! Man kände på sig redan i mars april hur våren hade kommit och man på något sätt uppskattade varje dag, för man visste vad som väntade.

Nu förtiden, är jag snart 20 år gammal och märker knappt av våren? Det är maj månad och jag går fortfarande runt i min vinterjacka vissa dagar? Jag njuter inte lika mycket av att våren och värmen kommer. Jag vet vad som kommer, men jag längtar inte?

Jag har längtan självklart, till framtiden. Vill få det där fasta jobbet, så jag kan flytta till en egen lägenhet, vem vet kanske med min pojkvän? Jag längtar till den dagen jag kan bjuda mina föräldrar och hans föräldrar på middag och kunna säga orden: "Vi har förlovat oss". Jag längtar till den dagen då vi inser att vi kommer starta en familj, jag längtar till framtiden! Jag vill ha framtiden nu!

Jag vill så mycket med så få saker händer? Blä på det...

En dag fylld med känslor!

Det krävs rätt mycket för att jag ska bli riktigt besviken på någon. Det krävs också väldigt mycket för mig att tappa tilliten på någon som jag trodde att man kunde lita på. Det krävs mycket från folk jag inte känner så bra, för att jag ska bli sårad. Det krävs mycket för att jag ska lägga ner garden och släppa in folk! Det krävs mycket för att någon ska få kalla sig för min vän.

Under ja, 6-7 år har jag under tidens gång insett hur fel det är att lita på folk. Hur fel, det är att tro att man kan säga något i förtroende innan det spridits sig ut över allmänheten. Folk undrar varför jag har så svårt att öppna mig för andra. Det är inget mysterium i sig, allt handlar om att jag nu förtiden märker på folk, vad jag bör och vad jag inte bör dela med mig. 

Jag delar inte med mig om allt till alla, utan de som jag känner att det här kan jag berätta för henne/honom så gör jag också det. Vissa känner att det är orättvist, men det handlar om tillit och vilka jag väljer att lita på. På senaste året har jag gjort rätt val när det gäller tillit på folk. Trodde jag, tills nu i alla fall!

Senast idag fick man veta vad folk snackar skit och sen ljuger en rakt upp i ansiktet. Har man stake nog att snacka skit så ska man ha stake nog att erkänna det. "If you can't do the time, then don't do the fucking crime!"

Dagen har idag innehållt skratt till tårar, besvikelse som vart djupa! Men allt ger erfarenhet till att göra mig starkare. Det ger mig tankar att dela med mig när mina barn växer upp, så de kan välja rätt val i livet, eller så jag ialla fall kan stötta de till de rätta valen - som de själva tar.

Jag lyssnar mycket på Håkan Hellström, för jag känner igen mig till hans musik. I en låt sjunger han:
"Man måste genom skam, man måste genom tårar. Man måste dö några gånger innan man kan leva!"

Han har rätt. Man måste genom skammen i livet, man måste genom de tårar där man såras, man måste bli sårad för att kunna bli hel! Man måste dö några gånger innan man kan leva. Man lär sig alltid efter sina misstag.

Tack för idag - slut för idag!

1 månad sen!

Nu vart det snart en månad sen jag gjorde min senaste uppdatering och det är ju för jävla dåligt.

Pratade med mitt hjärta idag angående jobb och lägenhet osv. Och det är så att jag har en arbetsintervju på fredag för ett fast jobb inom vården samt. att jag varit på arbetsintervju för ett vikariat som gäller ett helt år och ev. förlängning så då pratade vi om, att jag troligen kommer söka lägenhet då! Och eftersom hjärtat inte känner att han har "ekonomin" att flytta hemifrån ännu, så sa vi att han skulle sova där ett par gånger i veckan iaf sen får vi se om han vill flytta in eller ej!

Men först och främst ska jag ta mitt körkort och skaffa en bil! Så jag kan åka hem till familjen precis när jag vill! :D Förövrigt har jag piercat mig igen i läppen, blev jättenöjd med läppen är liite svullen än så länge, så ska köpa jodfritt salt imorgon och tvätta rent med så ska det nog bli bra :)

ha det fint, på återseende! /C.schelin

Bad updating, i know!

Yeah det har varit en jävligt dålig uppdatering det senaste jag vet. Har varken haft tiden, eller orken att ens gå in på bloggen. Orkade inte ens klicka på länken på internet sidan. Så jäkla lat har jag varit det senaste.

Har jobbat sen i fredags! Idag vart jag ledig och imorgon äre jobb igen. Är rätt så irriterad på några av grannbarnen som aldrig lämnar mig, Mattias o Stina ifred faktiskt. Jag har inget emot att de hälsar på Stina när jag säger att dem får, men när dem bara rusar tvärsöver gatan, springer mot Stina och skiter i vad man säger, där sätter jag gränsen. Så hädanefter får inte grannungarna hälsa på Stina om jag inte sagt så. Då plockar jag upp Stina och går därifrån!

Sen att de ska ringa på dörren 5 gånger om dagen gör mig också lite småförbannad ärligt talat! Så många gånger öppnar jag och säger att de inte kan komma var och varannan dag för att hälsa på Stina, allt för att de måste fatta nångång att det är inte DERAS hund längre. Det lär aldrig vara bra för varken henne eller för Stina om Stinas f.d ägare kommer till henne sju hundra gånger i veckan!

Nä nu ska jag se på teen mom och öva teori!!

7 april!

Tiden går så otroligt fort tycker jag, dagarna går överdrivet snabbt och helt plötsligt är det sängdags IGEN. Känns som om jag alltid sitter vid böckerna till teorin, då jag alltid sitter i sängen med teorifrågor osv innan jag ska sova. Oftast till klockan 22-23 på kvällen men det är det värt.

Idag fick jag reda på en otroligt härlig nyhet och det var den att jag ska få tillbaks pengar på skatten!! Hur mycket det berättar jag inte, men det är ett par tusen iaf ;) Annars idag har jag och pojkvännen handlat på Citygross, massa kött som vi ska ha senare en gång i veckan kanske! Så vi lagade varsin bit pepparbiff idag :) Myyyyycket gott ska ni veta!

Imorgon ska jag på möte klockan 13 och sen jobba mellan 15-20. Ja inte får jag allt för mycket ledig tid från jobbet, men det är bara bra ;) Hihi. Trodde inte när jag började att jag skulle få jobba såhär mycket, jag har ju till och med fått tid för att jobba i maj och juni där nu så! Goa pengar i slutändan iaf. Pengar som ska gå till min framtida bil.

Nähä nu får jag väl hjälpa pojkvännen lite, då han verkar förbannad på mig av någon anledning... på återseende!
/C.schelin

Din värsta mardröm?

Vad är din allra värsta mardröm? Handlar det om döden, kärleken i livet eller vad?

Min värsta mardröm är döden. Är inte rädd för att dö, utan för hur jag kommer dö! Tänk till exempel om man skulle bli levandes begravd. Speciellt jag som lider av mild klaustrofobi och klarar precis av att ligga i ett solarium. Eller tänk om man drunknar! Andas in massvis med vatten osv. Bara tanken får mig att rysa. Själva tanken ger mig panikångest.

För övrigt, började jag träna i måndags. Började även att äta rätt osv, halv tallrik med grönsaker och resten kött, kyckling osv och inga kolhydrater. Ingen potatis eller pasta eller annan skit, tycker heller inte så mycket om det längre om jag ska vara ärlig. Har sen i måndags redan gått ner 2.5 kilo tack vare träning o diet :)
Mycket nöjd ;)

Hihi. Kommer troligen få reda på skattebeskedet enligt mamma. Håller alla tummar jag har att jag får tillbaka lite pengar, för dom går direkt till "spara till bil" spargrisen ;) Haha. Ska övningsköra med pappa imorgon och fråga lite om vi kanske kan försöka köra 2 gånger i veckan, då jag vill och ska ha körkortet till sommaren, så jag kan köpa min saab 900 nångång (a)

Nä nu ska jag krypa ner i sängen, plugga teori och se på Jersey Shore :)
På återseende! /C.schelin

5 april!

Dagarna går snabbt, ibland lite för snabbt kan jag tycka faktiskt. Känns som om man precis går och lägger sig på kvällen, sen går tiden jättesnabbt tills man ligger där igen! ;)

Dagen har bestått av att sola med hjärtat, pantat väldigt många flaskor och burkar samt handlat. Dagen har varit riktigt underbar faktiskt. Även om vi tjaffsade om småskit! ;)

Inte många ord sagda idag, ska iväg och plugga teori har jag bestämt mig. Ha det fint, på återseende!
/C.schelin

1 april 2011!

Jaa april april på er allihopa!
Första april för mig innebär körning och jobba.
Var ute och körde med körskolan idag vid kvart i elva i morse och då körde jag igenom hela Bäckalyckan och sen i STAN! Vilket kändes väldigt läskigt :P hihi!

För övrigt så sitter jag med färg i håret och väntar på att klockan ska bli halv två så jag kan tvätta ur det. För övrigt, jobbet kallar klockan 15-21 ikväll. Vet dock fortfarande inte vilken våning jag ska vara på. Spelar ingen roll för min del heller.

Nähä nu ska jag glo vidare på internet lite, kanske kolla om jag vill beställa lite kläder till sommaren :)
Ha det fint, på återseende! /C.schelin

Öronpiercing och köttfärssås!

Idag har det varit en fullrulle dag faktiskt.
Jag vaknade vid 08.00 men pojken han kom inte upp förrän 09.40 vilket försenade hela vårt schema för dagen. Först, när vi gjort oss iordning osv åkte vi till friskis och solade lite. Skönt men tråkigt som faaaan :P Efter detta, a6 och piercade våra öron, både jag och Mattias :) Han fick en blå piercing och jag en rosa!

Efter detta åkte vi till maxi och handlade, träffade även Ann-Charlott från jobbet med, mycket trevligt! Efter vi handlat, åkte vi hem och hämtade Stina. Åkte till djurmagazinet och klippte hennes klor så nu är dom också jättefina!


Annars har dagen gått som smort idag. Och nu ska jag öva lite teori och se om något fastnar i skallen på mig, och sen vänta tills min älskade pojkvän kommer hem! Saknar han så det står härliga till! :D

På återseende /C.schelin

en helg utav bowling och mkt mat!

Denna helgen har varit helt galen. I fredags åkte jag och Mattias till netto och tänkte handla lite åt mamma och pappa, lite basprodukter till matlagning och så, som råkade gå på ca 500:- men det var det värt. Allt för att hjälpa människor man älskar! Sen väl i tranås så åkte vi till min syster och hennes fästman för att äta våfflor, både gott och trevligt! Vi bestämde att vi skulle grilla på lördags kvällen efter bowlingen och då gick jag och Mattias ner och jag köpte kött som vi kunde grilla, det blev pepparbiff och ryggbiff!

Lördagen innebar att vi skulle bowla vid 17.00-18.00 så jag och Mattias kom upp vid 09.30 faktiskt vilket jag inte trodde att jag skulle få upp honom så tidigt. Vi gjorde oss iordning, gick på stan där vi inte hittade alltför mycket. Mattias gick till systemet och köpte rödvin som vi skulle ha till såsen på kvällen! När vi kom hem så skulle jag och pappa ut och övningsköra och Mattias följde med.
Det gick jättebra, var inte alls lika uppstressad som när jag var med Magnus i fredags, men så är det väl.

Nu ska jag plugga lite mer teori framför tv:n! Ha en trevlig kväll! På återseende! /C.schelin

Varför jag jobbar inom vården?

Många har frågat mig just VARFÖR jag jobbar inom vården - och det finns inget egentligen enkelt svar till det.

Det finns många anledningar till varför jag vill jobba inom vården. Mycket har med min farfar att göra, när jag insåg att han verkligen behövde vård för sin alzheimers osv, när han fick bosättas på ett demensboende, då slog det till verkligen, detta vill jag jobba med. Jag vill att min farfar ska ha en bra omvårdnad och jag vill också att alla som söker vård, ska få en så bra omvårdnad som möjligt.

Alla tips jag får på jobbet suger jag åt mig, allt för att personen jag tar hand om, ska få den bästa omvårdnaden, allt för att få ett så "normalt" liv som möjligt. Det finns inga enkla vägar genom omvårdnaden, och ibland måste man verkligen ta en extra halvtimme med någon just för att det krävs vissa metoder som kanske inte behövs varje dag.

Självklart kommer det dagar där man inte känner för att gå till jobbet, men när jag väl är där, så njuter jag av tiden. Jag mår bra när jag går hem - jag har hjälpt en människa till det mest normala fysiska och psykiska liv som den kan få. Som jag sa innan, alla tips jag får det suger jag in. Jag jobbar så mycket som möjligt främst för att få mer erfarenhet. Många tror att jag gör det för pengar, men nej! Jag gör det erfarenhetens skull och för att kunna senare i livet säga: "Jag är ta mig fan en av de bästa undersköterskorna i världen!" Det kommer säkert ta lång tid, för det finns allt mycket att lära sig.

Just därför jag försöker ta så pass många timvik jag kan på olika ställen just för att kunna lära mig mer över hur andra arbetar och hur olika boenden är. Självklart inte bara inom äldrevården, får jag något inom funktionshinderomsorgen osv så tar jag det. Jag är som en svamp som vill suga åt sig mer och mer.

Att jobba på ett äldreboende, iaf ett demensboende är ett spännande jobb för mig. Många tänker nog "Ååh det enda du gör är att torka bajs!" Visst det köper jag, för det gör jag! Men jag gör också så pass mycket mer. Den ena dagen är aldrig den andra lik brukar en på jobbet säga, och det stämmer rejält. Man lär sig mycket om sig själv och om andra när man jobbar inom vården enligt mig.

Ju mer kunskap jag får, ju bättre blir jag och ju bättre omvårdnad kan jag ge.
Så jag vill tacka min farfar, för att han fick mig att inse varför jag ville bli en undersköterska tack vare hans alzheimers. Jag älskar dig farfar! Du är cool! ;)

På återseende!

21 mars!

Det är helt sjukt, snart är marsmånad slut. Tiden går så otroligt snabbt så det finns inga ord för det alltså! Dagen har innehållt sovmorgon, hemmagjord pizza och massa mys med min pojkvän samt våran hund. Dagen slutade med att finger i ögat och att pojkvännen fick åka till jobbet idag, vilket jag INTE gillade! Men vad ska man göra?

För övrigt har jag varit ute med Stina på en rejäl promenad, kanske inte den längsta men den var minsann i full fart nästintill hela tiden. Stina verkade också vilja springa av sig, vilket hon fick vid planen här nere när vi nästan var hemma. Och hon bokstavligen, sprang av sig. Haha har aldrig sett henne sådär innan! Snart ska jag se på "16 and pregnant" på MTV, vilket är ett av mina favoritprogram då de visar unga tjejer som blir gravida och hur de hanterar situationen osv. Intressant enligt mig osv :)

Nähä, ni andra får ha en trevlig kväll så jaa, på återseende! /C.schelin

Sista jobbdagen på ett tag!

Pust! Kom precis hem från att ha jobbat delad tur idag. Jobbigt är det, speciellt att gå upp och jobba vid 7.00 på morgonen och jobba till 20.30 på kvällen men, kul har jag haft. :)

Jag har jobbat hela långa veckan från måndag tills idag. Ledig torsdag dock ;) Haha, inget o skryta med ;) Iaf, jobbat mellan 07.00-20.00 igårkväll och idag delad tur, vilket gör att man blir lite slö av sig. Men nog fan har jag jobbat, många som inte trodde att jag skulle klara av det, men jaa folk tar väl det mesta för givet angående mig! Så trött på det.

För övrigt är allt bra, lite småsnuvig vilket lär gå över antingen över natten eller över morgondagen, och det vet jag! Så det så ;) Haha. Nää nu ska jag krypa ner i sängen med stina och se på film! Ha det så fint! På återseende! /C.schelin

17 mars!

Det känns som om Marsmånad börjar gå mot sitt slut och snart kommer april med påsken och allt. Mars har varit en riktigt fin månad med mycket sol, en del sprattväder där snön har fallit men ändå har det varit en månad med hopp om en riktigt fin vår.

Idag för någon halvtimme sen så bokade jag tid för körlektioner, 2 stycken faktiskt. Ska försöka få tag på min väninna Hoda och fråga om hon kan jobba för mig den 25:e mars för det är då jag har första lektionen. Och jag tänker inte missa den faktiskt! Måste komma igång med körkortet om jag ska försöka få det till sommaren!

Jag fick även svar igår och idag från Lindgården om att jag troligen är garanterad en plats på deras äldreboende, så troligen har jag ett timvik till, sen ev ett till på Stattutgatan! Vilket känns riktigt bra. Nu ska jag och min pojkvän åka ner till stan och kolla runt lite. Ha det fint, på återseende! /C.schelin

Usch-i-a-da-mej!

Usch vad trött jag är, ont i fötterna och ont i knäna! Kom hem från jobbet för en stund sen och ska snart sova, för börjar klockan 07.00 imorgon igen och sen är jag ledig från och med 13.00 fram till fredag kväll har jag för mig. Men är inte helt 100 % säker.

Dagen har gått bra, arbetsintervjun kändes helt jäkla underbar, men än sitter jag inte säkert. Det är ju för ett timvikariet och dom visste inte om de skulle hitta andra som kunde jobba hela sommaren. Troligen kommer de anställa folk som fortfarande går i skolan, och jaa då kan dom inte alltid jobba, för dom är i SKOLAN! Bättre att anställa mig som gått klart skolan och kan jobba nästan närsom ;)

Haha, nähä nu ska jag inta liggandes position och försöka blunda till mig sömnens värld.
Ha det gott alla små människor så ses och hörs vi! På återseende! /C.schelin

Nr 110!

Mitt 110:e inlägg får innehålla samma onödiga skitinfo som vanligt på denna bloggen! ;)
Vad ska jag säga, förutom att jag är sjukt trött. Jag ska snart gå och lägga mig och soova!
Jag började klockan 07.00 imorse vilket jag normalt inget problem har att göra, MEN (massa utropstecken som jag inte orkar göra!), så somnade jag inte förrän vid ca 03.00 och vaknade igen 3 timmar senare. Som tur är, så är jag riktigt trött idag och har sovmorgon imorgon. Arbetsintervjun börjar klockan 10.00 så ska vara pigg och alert som fan, sen tagga jobb från 13-20! :)

För övrigt har dagen varit helt okej. Om man bortser att jag halkade på en isplätt och slog i knäet och huvudet. Så med tanke på hur jag mår just nu, så har jag ev en minihjärnskakning. Ont som fan i hela huvudet, liiiite illamående men för övrigt mår jag fint! :) Knäet o andra sidan, kunde mått bättre. Landade även så jag fick under ett finger under knäet när jag halkade med, så det kändes ju ÄNNU bättre.

Tyck synd om mig, allihopa. Men håll tummarna imorgon och så taggar vi för att ringa körskolan också! :)

Söndagen den 13:e!

Denna helgen har varit riktigt segdeg! I fredags jobbade jag ju extra för en arbetskollega, även om jag hade förberett mig under torsdagskvällen för sovmorgon, så fick jag ändå gå upp vid klockan 06.00. Min underbara pojkvän skjutsade ner mig till jobbet och snabbt fick jag byta om för att sen springa upp till ronden.

Iaf, det var bara ett 6timmars pass men det slet lite ändå! Var riktigt trött när jag kom hem kan jag tala om för er allihopa! Men det var värt det :)

Denna vecka blir det full rulle, jobbar alla dagar förutom på torsdag! Vilket ska bli riktigt trevligt och jag lär nog vara rätt så slut körd på måndag då jag jobbar delade turer både på lördag och söndag. Börjar klockan 07.00 på morgonen och jobbar ända till klockan 20.30 på kvällarna :) Men allt för att få in en fot på stället och få träffa alla arbetskollegor och boenden!!

För övrigt, har jag inte alls mycket att säga. Ska kolla på kryssning åt mig, älskling, mamma och pappa till ev. Maj eller nåt :) Vore kul att hitta på något tillsammans förutom att typ, vara i Tranås jämt och ständigt :)

Kanske min syster kan ta sig an Stina medan broder kanske kan ta Balou, Freja och Dacke under 2-3 dagar? (a)
Nu blir det att städa! På återseende! /C.schelin

9:e mars!

Idag har jag sökt en del jobb, ska snacka med chefen imorgon också och se om hon kan rekommendera mig osådär till dessa chefer. Då kanske jag har iaf en LITEN chans att ens få en arbetsintervju om man säger. Mår inte alls bra i skallen idag- tanken av att flytta till en liten etta är större än nånsin idag faktiskt. Skulle verkligen sitta fel om mattias kunde få ett annat jobb nu med, så kanske vi kunde flytta till en tvåa tillsammans istället.

Nähä jag orkar inte mer nu. På återseende! /C.schelin

8 mars!

Idag kändes det i luften att våren är påväg. Härligt väder ute och det var faktiskt +10 när jag åkte till jobbet i solen. Skönt!

Idag var jag som sagt på jobbet, vilket var supertrevligt, alltid lika trevligt att åka dit ska ni veta. Hade dock ingen mat med mig, tog heller ingen rast men stannade kvar ändå till klockan 20. Så nu när jag varit hemma lite mer än en timma så har jag hunnit äta och gått ut med Stina på en kisserunda. Snart kommer mattias hem också, och eftersom det är fettisdagen aKa semladagen, så har jag INTE köpt någon semla till oss, för ingen av oss äter det. Men, jag har köpt hem färska jordgubbar till oss, som kommer från spanien och ni skulle känna lukten. Så ljuvligt gott luktade dom. Så sen ska vi festa till det :)

Nu ska jag upp och fixa det allra sista tills han kommer hem :) Ha det fint vänner och ovänner. På återseende!
/C.schelin

7 mars!

Jaha nu har det varit ett litet avbrott igen från bloggen vilket jag inte gjort med flit ska ni veta. Förra veckan så jobbade jag lite gran, jag var på arbetsintervju i torsdags, chefen ringde i fredags och jag tackade nej. Kände inte att klarade av allt som skulle behövas göras och det skulle inte heller kännas rätt att ta på sig det ansvaret när jag redan under intervjun tvivlade på om jag verkligen skulle klara detta. Så det blev ett nej där.

För övrigt kära läsare så åkte jag hem i fredags. Vilket var riktigt skönt att få komma till hemmamiljö faktiskt. Något som var lite smått irriterande var att Stina löpte och stackars Balou blev helt galen! Stackarn gnällde och visste inte in och ut, men lite småjobbig var han faktiskt! Men både jag och Stina överlevde helgen.

I lördags firade vi min farfar som har fyllt 83 år, vilket vi firade med att åka till honom i Vilhelmsro med tårta som min syster hade fixat. Det var någon marsipantårta med after eight choklad fyllning, samt persika och mandarin fyllning om jag inte minns allt för fel. Gott var det iaf, och farfar har fortfarande inte glömt bort mig - vilket kändes bra. Det tog lite tid innan han kom på exakt vilka vi var, men han klarade av det till slut.

Kära pojkvännen har ju också varit och LAN:at hos sina kompisar vilket jag uppmuntrat honom länge till att göra, men det har aldrig blivit av, så blev riktigt glad att han faktiskt åkte iväg till dom. Men klart att jag saknade honom under helgen men han följde ju iaf med och firade kära farfar! :)

Jag och mamma pratade om att jag ev ska försöka få tag i fler timvik så att jag sen kanske kan ha en liten etta för mig själv där jag kan få komma ifrån lite som jag själv vill och det skulle jag verkligen vilja. Dock lite jobbigt att inte träffa pojkvännen lika ofta, så jag är inte riktigt 100 på detta ännu! Men det får vi se när tiden väl är inne. Jag måste ju iaf få tag på fler timvik än bara detta på råslätt! :)

Nu ska jag nog ta och avrunda lite grand, så ni får ha det superbra så länge. På återseende! /C.schelin