tisdag 30 augusti 2011

Ett inlägg till min familj!

Låt mig berätta en historia om en tjej. Hon är 19 år gammal och som många ungdomar har hon sina bekymmer och problem, som detta med att skaffa ett fast jobb, flytta hemifrån, kärlek och en massa annat. Att vara en ungdom i sig är riktigt jobbigt. Många säger att man hade det värre förr osv, men är detta verkligen sant?

Nuförtiden, är barn elaka redan vid första skoldagen, många blir mobbade utan att ens ha hunnit dra in luft i lungorna för att kunna säga hej till sina nya skolkamrater! Nuförtiden är det "mode" att vara pinnsmal, så många svälter sig för att se ut som andra.

Jag har själv alltid varit lite mullig, självklart har jag också tänkt på att svälta mig, men låt oss inse, varför göra sig själv sjuk och deprimerad för att nöja andra? Jag har alltid varit utanför i skolan, men inte har jag gjort mig till någon som är likadan som alla andra, jag kör mitt egna race och jag når till mitt mål. Jag hittar människor som är glada över att jag är den jag är. Att jag tillför något gott i alla sammanhang osv.

Det är svårt att förklara men jag har en del personer att tacka för att de format mig till den jag är idag. Förut var jag svag, hade ingen som helst självsäkerhet eller självkänsla. Jag visste inte vem jag var.

Först vill jag tacka mina föräldrar. Mina föräldrar är bland de starkaste människorna jag vet. Oavsett vad de får gå igenom så kommer de igenom det. Dom håller ihop i vått och torrt, i nöd och lust och i bra tider och dåliga. Precis som de lovat varandra. Mina föräldrar visste aldrig att jag var mobbad i skolan, dom visste inte ens att jag mådde dåligt. Varför inte? Jag hade skuldkänslor, för de hade så mycket att handskas med när det gällde min syster. Vilket vi kommer till senare. Jag berättade aldrig för mina föräldrar att jag mådde dåligt. Det dom lärde mig var att aldrig ta emot någon skit från någon, vilket jag egentligen inte gjorde. Käftade någon emot mig så käftade jag tillbaka. Om någon slog mig och jag gick därifrån, fick jag ändå skiten för det! Mina föräldrar lärde mig att jag kan nå hur långt som helst och att jag kan bli allt jag vill bli om jag bara hade viljan!

Min vilja är att bli en lika bra medmänniska som dom! En som alltid bryr sig och som alltid hjälper en vid jobbiga tider. Mina föräldrar har det tufft nu och mitt hjärta krossas ibland över att jag inte kan göra något för att hjälpa dom.

Min syster har alltid varit mobbad och många gånger tog hon ut det på oss. Nu i efterhand förstår man varför, hon vågade stå upp emot oss för att hon litade på att vi alltid ställde upp för henne oavsett vad. Jag har många gånger skrikit att jag hatar min syster, men alltid gråtit direkt efter för att jag sagt saker jag inte menat. Vi har tyvärr tagit sönder saker som stod oss nära hjärtat, pga alla idioter som inte inser att ord sårar. Ord som har sårat min syster så att jag själv blev sårad. Vi har sagt så många elaka saker till varandra som kanske aldrig går att ta tillbaka, som aldrig går att riktigt förlåta. Men jag älskar min syster, mycket mer än vad jag själv tror ibland.

Min bror har aldrig varit utanför direkt. Men även om jag var utanför i skolan så var han min bästa vän. Vi gjorde allting ihop, sport, lekar ja allt som barn gör. Många gånger avundades jag honom för att han var populär och alla ville umgås med honom. Jag blev många gånger arg över att mina skolkamrater hellre ville umgås med honom, än med mig. En dag skaffade sig min bror en flickvän och jag blev jätteledsen. Helt plötsligt hade han inte samma tid för mig utan bara åt henne. Jag blev avundsjuk på henne, ledsen och arg för att hon stulit min bästa vän. Jag blev med ens otrevlig mot henne tills min bror sa åt mig att bete mig som en medmänniska! Till slut gjorde jag det, och tyvärr tog det slut mellan dom! Jag har aldrig sett min bror så lycklig som han var med henne!

Jag vill tacka en till person som fanns där när jag höll på att tappa fattningen om mig själv. Min allra bästa vän, Hoda Nemr. När jag blev mobbad i gymnasiet så ställde hon upp för mig. Hon lärde känna mig för den jag var och stöttade mig emot alla andra. Utan henne vet jag inte vart jag hade varit idag. Hon hjälpte mig att hitta mig själv, hon fanns där när stunder blev svåra och känslorna tog över. Hon fanns alltid där! Jag kan aldrig tacka henne tillräckligt, då orden inte finns till!

Det många inte vet om mig, är att jag har svårt att visa känslor. Jag tycker inte om att visa att jag tycker om andra ibland, för att jag ser det ibland som en svaghet. Jag har alltid sett det som en svaghet. När jag blev mobbad och började fatta tycke för någon som pratade med mig, så blev jag sviken! Om och om igen, därför har jag svårt för att visa känslor. Rädslan av besvikelse! Jag är själv rädd att göra min familj besviken!

Så tack, Mamma, pappa, Emmah, Jens och Hoda för att ni hjälpt mig bli den människa jag är idag. Att ni hjälpt mig hitta vem jag är. Idag är jag en relativt stark person, som kan handskas bättre med folks arga kommentarer, jag har en bättre relation till mina föräldrar, jag har en pojkvän som stöttar mig i allt och ska snart bli sambos! Vi har en hund som också hjälper mig i vardagen, det jag saknar mest just nu är min bästa vän! Håll ut vännen, håll ut!
Tack vare er, är jag idag...lycklig!

/ C.schelin

måndag 29 augusti 2011

TRÖTT med stora bokstäver!

11 dagar kvar tills jag fyller år, ska bli spännande och se om man får något ;)
Haha, idag är jag överdrivet trött ärligt talat. Så ska skita i ett långt inlägg och gå och lägga mig istället!
Ska ju på kurs hela jäkla dagen imorgon så!

Byebye!

söndag 28 augusti 2011

En hel helg med jobb och än är det inte slut! Jobbar imorgon bitti igen, vilket inte gör mig ett skit men att behöva börja tidigt suger lite smått! Då kör jag hellre mina 10 timmars pass! Sen på tisdag ska jag på nån kurs för nybörjare inom Jönköpings kommun på Kungsporten, vetifan vart de ligger menmen! På onsdag, fika eller lunch med Malin, Mattias kanske kan hänga på och sen astmaläkartid! USCH!
Som tur är åker jag hem till älskade Tranås, hur ska jag kunna sakna staden mindre när jag flyttar till lägenghet, det vetifan!

Är kvar i Tranås tills min födelsedag tror jag, kommer nog pendla den veckan mellan Tranås o Jkpg för att jobba! Ska nog gå bra :)

Aja idag gick det bra på jobbet, inga brandlarm gick iaf! Sen åkte jag till Ikea och till a6 och hittade min födelsedagsoutfit, men kommer säkert hitta nåt annat att ha på mig, som vanligt! (a)
Hittade även lite småskit till lägenheten vilket förresten närmar sig nu! Dock inte tillräckligt snabbt tyvärr :(

Menmen får vara nöjd med allt som är och hoppas på bättre tider, nu ska jag och Stina ha egentid med tv och choklad (choklad till mig) och hundgodis (till stina såklart)

Have a nice night!
/ C.schelin

torsdag 25 augusti 2011

Jobbigt men jävlar vad bra det blir!

En riktigt jobbig dag har det varit idag, besökte ett ställe jag verkligen hatar, sjukhuset Ryhov! Var där med gubben från jobbet och fick inte de bästa beskeden, men det ska lösa sig!

Efter besöket blev det en powerwalk med rullstolen framför mig från ryhov till kålgården, vilket var liiiiiite jobbigt! Speciellt alla som ska stå i vägen och vägrar flytta på sig, trots att jag man kommer med en stor otymplig rullstol i full fart!

När jag väl slutat blev det en minipromenad till icamaxi! Där handlade jag lite så jag kunde baka till min födelsedag samt till helgen då jag o mattias ska fika med Malin! Mysigt värre.
Såå, kanelbullarna är klara, 7 påsar, men kommer nog skita i dom och ta med mig hallongrottor och kärleksmums istället. För övrigt kära vänner, så lever jag nätt och jämt! Plockat lite här hemma hos pojkvännen och längtar så förbaskat till flytten nu! Glädjande nyheter angående lönen också, känns jävligt bra nu inför flytten! Kan betala av hela soffan, betala hyra, köpa en till Symbicort (astmaläkemedel som går på 700 spänn ) och ändå ha ca, 11000 :- kvar av lönen! Vilket känns sååååååå jävla skönt. Kan köpa lite kastruller t.ex. till flytten, eller den där dammsugaren och ändå ha myycket pengar kvar! Såhär har jag minsann inte känt på länge! Har lyckats hålla ner kostnaderna så jag har ju kvar ca, 2500:- från förra lönen som var något mindre faktiskt!

Känns som om det går åt rätt håll iaf!
"Kram och kyss och hjärtligt tacksen!
Nu ska vi gå och bränna grannbaracken!"

Byebye ;)
/ C.schelin

onsdag 24 augusti 2011

En bra dag!

En bra dag idag! Allting börjar med att man vaknar upp och ser det finaste ansiktet i världen! Att man kan ha en sån tur att få ha den bästa vid sin sida varje dag! Älskar bara tanken!

Upp och duscha, sen lite frukost innan jag gick ut med Stina, lite slötid framför tv:n innan vi åkte iväg och handlade! Har gjort kycklingschnitzel idag som blev perfagoda! Gjorde även ett lass med fläskpannkaka som vi ska dela upp till matlådor! Gott blir det nog.

Om en stund blir det jobb, börjar klockan 16.00 och går ända till 22.00. Sen kommer pojkvännen och hämtar mig och sen blir det bums i säng för att jobba 7.45-16 imorgon! Blir nog bra, jobbar lördag, söndag och måndag sen är jag ledig hela nästa vecka! :)


Nu ska jag fixa iordning lite, kolla hur bussen går innan man börjar. Ha det gött.
/ C.schelin

tisdag 23 augusti 2011

Mörkret kommer tidigare hela tiden!

Klockan är 21.31 när jag börjar skiva detta inlägg.
Det är kolsvart utomhus, då solen gått ner sen en stund sen. Det gör inte mig något att vi går mot mörkare tider igen, det är detta jag längtat efter under hela året! Att det är mörkt om kvällarna och inte ljust.
Nu är det bara 17 dagar kvar tills jag fyller 20 år. Börjar bli gammal, men nej jag är inte åldersnojjig! Känns helt enkelt konstigt att tiden går snabbt ibland, och ibland känns det som om en dag tar ett år på sig att ta slut.

Det som gör att jag kommer förbi vardagen, är min pojkvän, min hund och min familj! Och Håkan Hellström musik! För just idag känns allt lite extra jobbigt, då jag pratade med min bästa vän igår, som fortfarande är fast i det där jävla landet! Att idioten som kallar sig för hennes man inte kan sätta en kula i huvudet eller bli självmordsbombare så hon kan få komma hem!

Flytten känns just nu, mer och mer avlägsen, som om den aldrig kommer att ske! Vilket är jobbigt, känns som om längtan börjar avta, för tiden går inte tillräckligt snabbt! Alla säger att det kommer gå otroligt snabbt sen helt plötsligt ska vi flytta, men det gör den inte. Försöker väl helt enkelt överleva dag för dag.

Men det är jobbigt ibland, riktigt jobbigt ibland! Blir hela tiden påmind av Dacke och Bamse! Blir hela tiden påmind av Hoda! Allt känns bara skit just nu....det blir ingen perfekt födelsedag utan min bästa vän! Tyvärr..

...

Besvikelse.... är allt jag får ur mig just nu....

måndag 22 augusti 2011

Ännu en månad som börjar gå mot sitt slut!

En kylig morgon var det allt idag, skulle egentligen haft på mig en jacka men det hanns inte med. Försov mig lite på morgonen så fick slänga mig in i duschen och nästan lika snabbt slänga mig ut ur den för att hinna! En kylig men vacker morgon vart det idag.

Blå himmel och sol som sken trots att det var kyligt. Närmare en höstmorgon än en sommarmorgon! Inte gör det mig något ont att hösten är påväg, hösten är vacker! Hösten är också snäppet närmare vintern, det är då jag trivs bäst! Och i höst flyttar vi också till vår lägenhet och tiden kan helt enkelt inte gå snabbt nog! På jobbet rusar tiden iväg men hemma hos Mattias känns det som om den står still!

Efter mitt jobbpass som varade mellan 8-15 så gick jag från stan till Torpa, till Ica för att handla åt mig och älskling. Det handlades bl.a. köttbullar, falukorv, grönsaker och bröd samt. grejor så vi kan göra lite tacos imorgon på min lediga dag! Hittade den allra finaste hunden på blocket.se igår som hette Myra, jag sa till Mattias att den är allt jag önskar mig då man fick henne för en rätt billig peng! Men jag blir inte alltför totalkrossad om jag inte skulle få henne men det skulle vara så underbart med en lekkamrat till Stina samt en man kan promenera rejäla promenader med samt ha och pyssla om under tiden Stina valpar!

För övrigt, så är jag otroligt trött idag, somnade sent igår och vaknade till och från, så ska spendera hela kvällen i sängen med min bok "Som jag vill vara". Har nog läst denna bok 10 gånger snart men den är så sjukt bra! Älskar alla Katarina Von Bredows böcker. Beställde två böcker av henne innan, en som jag läst 1000 gånger men som kommit bort och en som jag aldrig hört talas om, så nu är dom påväg hem till Tranås så jag kan hämta ut dom nästa vecka när jag är hemma igen!

Nähä, nu ska jag spendera kvällen i sängen med boken! Ha det bäst kära vänner!
/C.schelin

söndag 21 augusti 2011

Saknaden gör ont!

 
Dacke och Bamse! <3
Det är helt otroligt hur mycket man kan sakna någon. Hur tårarna bara rinner, även om alla andra tror att man kommit över det totalt?! Det är en stor omständighet att bara "glömma" bort att man aldrig kommer få se den individen, när man sett individen i 14 år. Att komma hem till det hem där han funnits i nästan 4 år och helt plötsligt är borta, som om han aldrig existerat?

När jag och min pojkvän åkte hem till Tranås veckan efter Dacke hade gått bort, så var det så tyst. Inget tassande överallt, ingen man blev irriterad på som sprang efter en hela tiden, och då menar jag HELA tiden. Ingen som bara valde att lägga sig framför fötterna på en, så man höll på att slå ihjäl sig för man inte sett honom lägga sig framför en. Ingen som tittar med bedjande ögon när han behöver gå ut. Allt är bara så tyst. En så hemsk känsla att inte ens få höra hans tassande längre.

Inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar er två. Ni var två riktigt fina hundar. Bamse, jag minns än idag alla gånger du rymde iväg för hopp om lite äventyr! Och äventyr fick du vara med om! Du fick ju åka polisbil hem och gud så stolt du var när du kom i polisbilen hem! Och som du älskade köttbullar, helt otroligt hur många du kunde äta men ändå må tillräckligt bra! Tyvärr som barn förstår man inte att du nångång skulle försvinna bland alla änglar! Man tar tyvärr inte vara på tiden man hade med dig och jag ångrar det så otroligt nu! Men jag saknar dig, det ska du veta. Dig och din lena päls och sättet du alltid kramade tillbaka en när man kramade dig. En riktigt teddybjörn var du!

Dacke du underbara lilla skit! Jag minns än idag när du blev så sjuk, när du inte åt något men bara spydde. Som tur var så blev du bättre, hade aldrig klarat av Bamses bortgång om du försvann också! Du var en tapper vän som fanns där när tiden var som svårast med Bamse, det var även svårt för dig! Men du visade ändå din bästa sida för oss och fick oss alla att må bättre. Samma sak gällde dig, man tog aldrig vara på tiden man hade med dig och det ångrar jag också. Du var en så fin hund! Nu är ni tillsammans igen för evigheters evighet! Jag älskar er båda så otroligt mycket! Jag tänker på er varje dag och tårarna rinner ständigt när tankarna över er kommer.

"Don't be any strangers! " , utan kom o hälsa på oss!
Vi saknar er båda så otroligt, älskar er!
Er tillgivna lillmatte, Lina!

torsdag 18 augusti 2011

En ny dag, som inte går tillräckligt fort!

Det är helt sjukt faktiskt, men jag längtar att få gå till jobbet om dagarna nu! Väldigt länge sen jag hade den känslan och det känns bra! Dagen idag var helt underbar på jobbet även om jag inte fått träffa min älskling på hela dan :(

Men snart kommer vi spendera mer tid än vad vi orkar med varandra, utan massa tjaffs om olika saker och olika störmoment för dom slipper vi! Blir irriterad på barnarpsbussen, alltid sen och körs av idioter. Förfan, kom i tid och kör så man slipper bryta benen av sig! Sitter nu med lite färg i håret och hoppas på resultat! :) Är gööööh trött men men, fick mig en promenad genom stan där jag hittade lite smått o gott till flytten, LÄNGTAR!!

tisdag 16 augusti 2011

The first day of a new chapter!

Idag var det den allra första dagen på det nya jobbet. Dagen innehöll APT, APK och BT! Det var helt otroligt hur man välkomnades av alla nya arbetskamrater oavsett om man träffat dem eller ej under tiden man gått bredvid, alla var lika glada för en och nyfikna på en osv.

Just nu är jag väldigt taggad över att börja jobba och få en månadslön även om den än så länge bara håller i 6 månader än så länge, sen får vi se angående förlängning osv. Men är riktigt taggad!!

tisdag 9 augusti 2011

Ledsen i glada tider!

Det har nu gått 5 dagar sen Dacke försvann, föralltid från våra liv. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Det går heller inte en dag utan att jag gråter, om det antingen är hemma i sängen eller på toaletten på jobbet! Känslorna går bara inte att hindra från att välla ur. Mattias var så snäll nog och hjälpte mig få igång min gamla stationära, (vilken jag sitter och skriver på nu) och vad hittar jag där om inte en massa bilder på Bamse och Dacke. Gråten vällde upp och gick inte att stoppa. Har aldrig varit med om en saknad som denna.

Igår var pojkvännen min och jag på Ikea och köpte ett stort ljus med 3 vekar, en veke för varje hund! Dacke, Bamse och Tjabo! Imorgon är det sista jobbdagen på schema på Kärrhöken, sen påbörjar jag ett nytt jobb som Personlig Assistent nere i stan. Imorgon drar även jag, Mattias och lilla Stina till Tranås för att sen på torsdag åka till Linköping och kolla runt! ;)

Ska bli skönt att komma hem, men jobbigt då man inte blir välkommen av Dacke längre! Älskade hund, må du finna din frid! Älskar dig gubben! <3

fredag 5 augusti 2011

Tomheten tar över!

För snart 4 år sen gick jag igenom exakt samma sak som nu! Jag trodde att om jag en gång gått igenom dessa känslor, så blir inte nästa gång lika jobbigt. Då vet jag hur jag ska hantera det. Men så enkelt är inte livet! Igår den 4 augusti 2011, 15:45 somnade Dacke in för sista gången i sitt liv. Jag satt på jobbet och räknade ner sekunderna samtidigt som tårarna bara rann.

Under nattens gång kunde jag inte sova någonting, allt jag såg när jag blundade var Dacke och Bamse som satt bredvid mig och puffade med nosen på min hand! Det känns så konstigt att efter 14 år, så kan ett liv försvinna så snabbt. Enligt mamma tog det bara ett par sekunder sen var han borta. Det kommer bli riktigt jobbigt nu ett bra tag framöver och saknaden kommer aldrig att försvinna. Det blir bara lättare för varje dag som går att hantera känslorna, men just nu tar känslorna överstyr!

Trots min sömnbrist inatt så åkte jag till jobbet klockan 06.40 och jobbade mina 6 timmar, sen hem igen och för att gråta hela dagen! Har lyckats sova en halvtimme här hemma innan gråten satt igång igen! Har pratat med mamma nu idag om Dacke, det hjälper att prata om det, jag känner att det är okej att gråta när jag pratar med henne! Veterinären hade varit helt fantastisk sa hon, tända ljus och en filt på golvet. Hon hade varit så snäll vid Dacke!

Jag vet att många känner "det är bara ett husdjur" men då har ni aldrig haft ett husdjur. Hunden är min bästa vän, jag förstår mig på dom och dom förstår sig på mig! Jag har ett speciellt band till alla hundar i min närhet! En hund för mig är den bästa vännen någonsin, ingen i världen kan ersätta varken Bamse, Dacke eller Balou, Freja och Stina! Det är dom som gör så att jag ler i svåra stunder. Stina till exempel var hela natten hos mig och puffade med sin lilla nos och gjorde kullebyttor som om hon sa; "Kolla matte vad jag gör, snälla skratta lite nu!" Och när inte det hjälpte så la hon sig tätt intill mig och slickade upp mina tårar!

Som ni hör, hundarna förstår mig och jag förstår dom! Det är svårt att förklara, men jaa. Känslorna och tomheten tar verkligen över!

Vila i frid älskade Dacke, hälsa gott till Bamse, hälsa på oss ofta! Vi ska se till att ha köttbullar hemma till er ankomst! Vi älskar er båda!

tisdag 2 augusti 2011

En tung känsla!

Idag har jag fått veta nyheter som både är bra och dåliga. Nyheter som får mig att tänka framåt i framtiden, men också nyheter som får mig att vilja backa tiden något! Nyheter som får mig att gråta av glädje men också gråta av sorg.

Fick idag veta att lägenheten jag och Mattias tittat på blivit våran! Vi flyttar 1 oktober, så om ca 2 månader! Känns helskumt att vi faktiskt ska flytta och jag har nog inte riktigt insett att detta faktiskt händer osv! Men sjukt spännande, är riktigt taggad på att bli sambo med pojkvännen, det har jag väntat på länge nu!

Idag fick jag även reda på nyheter som fick mig att gråta i timmar. Mamma och pappa har bokat tid nu för Dackes spruta. På torsdag skall detta ske och jag jobbar. Jag kan tyvärr inte ta mer ledigt då jag ska ta nästa helg ledigt pga mitt nya jobb. Så jag åker hem imorgon och sen tillbaka på torsdag för att jobba. Får i alla fall en chans att säga hejdå! Jag har ändå levt med den underbart gyllene hunden i 14 år. Jag var 6 år gammal när vi fick hem honom och det är bland det första minnet jag har från min barndom. Minns liksom inget annat abstrakt osv.

Det kommer kännas så otroligt tomt när man åker hem till föräldrarna och man inte möts av hans språng mot dörren för att välkomna en. Jag kommer sakna honom så otroligt mycket! För en del kanske det "bara är en hund" men för mig är det en bäste vän som jag alltid kommer älska och tänka på! Allt för idag.

/ C.schelin