Sår som aldrig läker!

Jag lever gör jag, ibland är det på håret till att viljan ibland sviker en.
Det var en otroligt tuff dag idag på jobbet, då jag inte sovit bra inatt, vridit och vänt
på mig och inte kunnat slappna av helt.
Ständigt blir jag påmind om farfar och att det faktiskt gått hela 3 månader sen hans död.
Och det verkar som om detta blödande sår aldrig kommer att bli läkt igen.

Även om det bara gått 3 månader, så har det gått otroligt sakta. Det känns fortfarande
som igår när jag bevittnade när min pappa fick vara med och sakta sänka ner farfars kist
i jorden och aldrig bli sedd igen. Det var min livs första begravning och den var otroligt vacker. Otroligt jobbig, men så vackert.

Som det känns just nu, så är inget helt säkert.
Varken jobbet, framtiden eller ens det "läkande" såret jag har i mitt hjärta.
Varje dag i min ensamhet, rinner tårarna nerför kinderna.

Älskade farfar - om du bara kunde ana hur saknad du är.

<3