Jag bestämde mig vid halv sju tiden för att ta en längre promenad och så fick det bli. Bestämde för att gå från Råslätt till Skogskyrkogården där då min farfar ligger begravd. Jag var där senast i lördags och planterade nya fräscha och fina blommor hos honom.
Iaf promenaden dit gick alla tiders, speciellt med bra musik man kan relatera till, glada låtar som lite sorgligare låtar.
Väl framme vid graven slog hjärnan av totalt.
Jag hittade inte det förbannade korset där det står "Kurt Schelin".
Jag gick fram och tillbaka i kanske 10 minuter innan jag faktiskt hittar en gravsten, där det stod "Schelin Kurt, 1928-2011"
Jag läste kanske namnet 10 gånger innan jag faktiskt fattade att det är hans gravsten! Jag är allvarligt talat i chocktillstånd än, allt känns så verkligt nu!
Förstå mig inte fel, gravstenen var vacker och grymt fin stil på text o allt.
Men för mig ska inte min farfars namn stå där! Han borde finnas i boendet där han bodde och ja, jag lever nog fortfarande i förnekelse...
Jag vill inte att min älskade farfar ska vara död.
Hjärnan har lagt av för ikväll och tårarna rinner som en trasig kran som inte går att stänga igen. Ska försöka färga mitt hår lite nu för att se om chocken kan lägga sig...känner mig inte riktigt mig själv.
Älskade farfar. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar