Framtidsplaner!

För första gången på över ett år så blir jag sjuk.
Jag hade journatt i lördags och jobbade med feber, förkylning, astmaanfall och ibsanfall, allt på en och samma gång. Vilket var skittufft ärligt talat, då mitt arbete på natten normalt är jobbigt så gjorde inte dessa faktorer natten lättare.
Men jag slutade lagom tidigt igår och satte mig ner och målade lite småsaker såsom en ljuslykta som nu står tänd bredvid tv:n, ett salt och pepparset fick lite vit färg på sig och även 2 plåtkrukor där 2 ljung står i och skall pryda köket.

Idag var jag ledig men ändå inte helt frisk så tog jag mig an köksbordet.
Jag och Mattias har många gånger pratat om att köpa ett nytt köksbord och ibland har jag verkligen velat göra det, men det finns något med det där köksbordet som betyder mycket för mig.
Det är samma köksbord min farmor och farfar hade innan de båda blev placerade på äldreboenden och bordet fick min storebror. Men när jag och Mattias skulle flytta till vår nuvarande lägenhet så fick vi ta över detta bord. Och det står mig nära till hjärtat just på grund av farfar.
Så i kanske 2 år har jag funderat på att måla om det kära bordet men aldrig riktigt tagit steget då det känts fel. Idag målade jag det i antikvitt och det blev bara så jäkla bra.
Imorgon hämtas det stolar till bordet och till nästa månad ska jag kolla efter en kökssoffa att ha på ena sidan, då det är något jag alltid velat ha i mitt kök.

Mycket händer nu i livet, förutom att jag är sjuk och inte kan träna men det finns ju annat än det som pågår ju. Jag och Mattias har kommit överens om att vi äntligen ska börja spara pengar till en kontantinsats så att vi så småningom kan börja kolla på hus.
Men, ett hus i självaste Jönköping lär det inte bli.
1. Vi har inte råd att lägga 3-5 miljoner på ett hus.
2. Jag TÄNKER INTE lägga 3-5 miljoner på ett hus.
3. Jag vill bo någorlunda mittemellan Tranås och Jönköping så bådas familjer har LIKA smidigt att ta sig till oss och den dagen vi har barn så ska min mamma kunna ta EN buss för att komma och hälsa på, lika lätt som min fina svärmor kan ta EN buss eller sin bil till oss och mysa.

Jag kunde inte vara lyckligare för stunden och jag har så många drömmar och förhoppningar om vårat framtida hus. Det ska vara ett tillräckligt stort hus så när vi får barn slipper vi flytta till något större, detta skall (förhoppningsvis) bli våra barns enda hus att växa upp i.
Det ska vara stort och luftigt, ligga någorlunda utanför "mitt-i-smeten" boendet osådär.
Jag kan verkligen se vårt hus framför mig och jag kan se oss bo där, se oss få barn. Se barnen springa på gräsmattan, medan jag, Mattias och våra familjer sitter på trädäcket utanför huset och umgås och fikar. Jag längtar till den dagen min lilla systerson ska få en kusin. För jag vet hur väl han kommer ta hand om henne/honom.

Många kallar mig galen som planerar så mycket om min framtid när jag faktiskt inte vet om det kommer hända. Men kalla mig inte galen, kalla mig för optimist.
Mattias är inte den som ser in i framtiden och ser saker som jag gör det. Därför behöver han mig och jag behöver honom. Jag kan se in i framtiden för oss båda, jag är den som ser till att vi tar vissa steg i våra liv tillsammans och han kan dra mig tillbaka till verkligheten när det behövs.
Även om han egentligen kanske vet, att jag i slutändan har rätt ;)

Livet fungerar riktigt bra just nu trots att jag faktiskt är lite småkrasslig, men förkylningen har inte tagit så hårt på mig som den brukar göra. Det kanske har med min träning och min kost och göra, det kanske har med alla vitlökskapslar jag stoppar i mig varje dag, det kan ha med att göra att jag idag mår så otroligt mycket bättre än vad jag gjorde för 1 år sen.

Så idag är jag riktigt nöjd med mitt liv och jag hoppas ni andra känner likadant :)
Ta hand om varandra i höstkylan som sakta kryper inpå oss!
Over 'N' Out / C.Schelin